Riskbaserad tillsyn

Om inte annat följer av lag, förordning eller särskilt beslut från regeringen ska IVO utföra riskbaserad tillsyn utifrån en egen riskanalys. Det innebär att den riskbaserade tillsynen inriktas mot de verksamheter som är mest angelägna att granska.

IVO:s riskanalys innehåller identifierade risker i hälso- och sjukvården och i socialtjänsten. Analysen baseras på iakttagelser från såväl den egna tillsynen som från andra aktörer, exempelvis patientförsäkringarna, kommuner, landsting, patientnämnder och brukar- och anhörigorganisationer.


 

Under 2016  planerar IVO egeninitierade, riskbaserade tillsynsinsatser utifrån följande identifierade riskområden.

 

Riskfaktorer som särskilt betonas - hälso- och sjukvård

1. Samverkan och vård- och omsorgskedjan

  • informationsöverföring och kommunikation mellan aktörer (t.ex. remiss- och provsvarshantering, dokumentation, läkemedelshantering och ordinationer, vårdplanering, uppföljning samt sekretessbestämmelser mellan offentliga och privata vård- och omsorgsgivare)
  • oklara ansvarsförhållanden mellan aktörer (när det gäller t.ex. satellitpatienter*, brukare eller patienter som har behov av både vård och omsorg)
  • otydliga eller skiljande avtal och riktlinjer mellan aktörer (t.ex. sekretessbestämmelser eller skiljande lagstiftning mellan aktörer som kan försvåra samverkan t.ex. mellan skolhälsovård och BUP). 

 

2. Kompetens och personalrelaterade problem

  • kunskapsbrister hos personal som inte kompenseras (t.ex. brister i AT-läkarnas introduktion eller handledning, otillräcklig bakjour, avsaknad av kollegialt nätverk, otillräcklig kompetensförhöjning, brist på särskilda specialiteter, fel kompetens avseende patientens behov)
  • brister i ansvars- och arbetsuppgiftsfördelning mellan yrkesgrupperna
  • brist på kontinuitet (särskilt hyrläkare och korttidsvikarier inom primärvården)
  • chef- och ledarskap

 

3. Informationssäkerhet

  • Informationssäkerhet innefattar allt från skyddet av informationstillgångar till systemens användarvänlighet och IT-systemens samverkan med medicinteknik.
  • Systemet motsvarar inte alltid behoven eller kraven från de som använder det.
  • Införande av olika system som inte integreras med befintliga system har visat sig problematiskt.
  • Personal kan sakna nödvändig utbildning för att kunna använda systemen.

 

Riskfaktorer som särskilt betonas - socialtjänst

1. Samverkan och vård- och omsorgskedjan

  • informationsöverföring och kommunikation mellan aktörer (t.ex. remiss- och provsvarshantering, dokumentation, läkemedelshantering och ordinationer, vårdplanering, uppföljning samt sekretessbestämmelser mellan offentliga och privata vård- och omsorgsgivare
  • oklara ansvarsförhållanden mellan aktörer (när det gäller t.ex. brukare eller patienter som har behov av både vård och omsorg)
  • otydliga eller skiljande avtal och riktlinjer mellan aktörer (t.ex. sekretessbestämmelser eller skiljande lagstiftning mellan aktörer som kan försvåra samverkan t.ex. mellan skolhälsovård och BUP).

 

2. Myndighetsutövning

De riskfaktorer som särskilt betonas är:

  • verkställande och uppföljning av ärenden (särskilt orosanmälningar), dokumentationsbrister t.ex. att vård- och genomförandeplaner inte uppdateras, brister i avvikelsehantering
  • bristande förhandsbedömningar (t.ex. att orosanmälningar inte tas på allvar)
  • bristande utveckling och utvärdering av eget arbete (t.ex. oklart vilka metoder som är verksamma, om barn och familjer får adekvat stöd)
  • brist på kontinuitet (t.ex. på grund av hög personalomsättning, långa utredningstider)

 

3. Kompetens och personalrelaterade problem

De riskfaktorer som särskilt betonas är:

  • brist på kontinuitet (t.ex. hög personalomsättning, långa utredningstider)
  • chef- och ledarskap
  • brister i kompetens (t.ex. socialsekreterare med bristande erfarenhet i förhållande till arbetsuppgifterna, att budgetstyrd verksamhet leder till brister i fortbildning, okunskap om t.ex. demens)