Vill vi förbättra samordningen av vården och omsorgen för personer med kroniska sjukdomar måste vi ta avstamp i den enskildes upplevelser. Det är den enskilde som bäst vet när vardagen fungerar och när mellanrum mellan olika aktörer uppstår.
Vårdens och omsorgens insatser behöver på ett bättre sätt kopplas samman till en fungerande helhet för den enskilde personen. I dag resulterar samarbete mellan vårdens och omsorgens aktörer ofta i att de delar upp ansvaret för den enskilde personen mellan sig, istället för att ta ett gemensamt ansvar. I de mellanrum som uppstår mellan olika verksamheter, aktörer och huvudmän finns det en risk att enskilda personer hamnar – i synnerhet personer med komplexa och sammansatta behov, som personer med kroniska sjukdomar. Det leder till att personerna och deras närstående själva får koordinera sina vård- och omsorgsinsatser.
Det kan vara svårt att få en uppfattning om hur helheten runt den enskilde personen fungerar när man själv sitter mitt i en verksamhet. Vård- och omsorgsaktörerna behöver därför ta hjälp av den enskilde för att kunna förbättra samordning. Det är den enskilde som bäst vet när vardagen fungerar, eller inte fungerar.
Per och Pernilla är två personer som IVO har intervjuat i en av våra pågående tillsyner som rör samordning. Lyssna till deras upplevelser av kontakten med vården och omsorgen.
Den enskildes upplevelse – grunden för ett långsiktigt utvecklingsarbete
Den enskildes upplevelse har varit utgångspunkten i den pilottillsyn av samordning som just nu pågår i Östergötlands län. Deras upplevelser har bland annat utgjort grunden för en samskapande dialog mellan olika vård- och omsorgsaktörer som hölls i Linköping den 3 oktober. Under den samskapande dialogen fick aktörerna arbeta för att:
- öka kunskapen om systemet runt den enskilde personen – lära känna varandras verksamheter
- formulera en gemensam värdevision med den enskilde i fokus
- ta fram gemensamma initiativ för att förbättra vardagen för den enskilde
- enas om nästa steg i samarbetet.