IVO har i ett projekt granskat hur 14 kommuners socialnämnder arbetar med våld i nära relationer. Projektet har bland annat sett att små kommuner har svårare att rekrytera personal med bra kompetens, vilket kan äventyra rättssäkerheten och trygghet.
14 kommuners socialnämnder i norra Sverige granskades i ett projekt. Samtliga nämnder fick i uppdrag att genomföra en egengranskning där förhandsbedömningar och utredningar för vuxna respektive barn skulle granskas. Dessutom skulle nämnderna lämna uppgifter om sitt arbete med våldsutsatta.
Därefter genomfördes inspektioner i fyra kommuner. Inspektionerna inleddes med intervjuer med personal respektive chefer från socialtjänst.
Inspektionerna avslutades med en återföring där IVO återgav sina iakttagelser för representanter från socialnämnd samt chefer och personal från socialtjänsten. De tio kommuner som inte inspekterades fick i uppgift att lämna ett yttrande till IVO.
De mest centrala iakttagelser IVO gjort handlar om att
- mål för och kartläggning av arbetet med våldsutsatta saknas i flera kommuner,
- tretton av fjorton nämnder brister i arbetet med egenkontroll,
- nämndernas förhandsbedömningar och utredningar har varierande kvalitet och ett flertal uppvisar brister,
- nämnderna saknar ofta kunskap om att de är skyldiga att utreda ansökningar även från personer som inte bosatta i kommunen,
- flera nämnder saknar tillräckligt med kompetent personal.
- Brister i socialtjänstens handläggning av ärenden vad gäller stöd och skydd kan medföra allvarliga konsekvenser för en enskild som är utsatt för eller bevittnat våld i nära relation, säger Gudrun Kågström Lindberg, som är projektledare.
IVO har samtalat med kvinnojourer
IVO har samtalat med fyra olika kvinnojourer i de fyra nordligaste länen. Kvinnorna upplever att det är svårt att bland annat få hjälp med bostad och få praktisk hjälp samt att det är svårt att nå socialtjänsten. Ibland hänvisar socialtjänsten kvinnor till kvinnojouren utan att utreda kvinnans ansökan om hjälp,
Socialnämnderna känner inte alltid till skyldigheten att ge stöd och skydd till våldsutsatta personer från annan kommun
Trots att ett flertal nämnder uppgav att de hanterar ansökningar om stöd och skydd från våldsutsatta personer som inte är bosatta i den egna kommunen på samma sätt som om personen är bosatt i kommunen, verkar det inte alltid vara fallet. Den bristande kunskapen kan medföra att personer som söker skydd och stöd i en annan kommun än bosättningskommunen för att få förutsättningarna att lämna en våldsam relation, inte får sina ärenden korrekt handlagda.
Det saknas skyddsbedömningar
En allvarlig brist granskningen identifierade var att det i somliga fall saknas genomförda skyddsbedömningar i förhandsbedömningar och utredningar. Att sådana saknas kan innebära att barnets behov av akut stöd och skydd inte framkommer. I andra fall handlar det om att skyddsbedömningar inte genomförts i tillräcklig omfattning eller att de inte har dokumenterats. I båda fallen finns en risk att barnets säkerhet