Vad har IVO sett 2018? - risker och brister i vård och omsorg

I rapporten för 2018 konstateras bland annat att brister i personcentrering och samordning gör att många personer inte får sina behov tillgodosedda.

 

När IVO summerar 2018 konstaterar vi att många av de problem och brister som vi ser i vården och omsorgen inte är nya. Tvärtom, de flesta av våra iakttagelser och slutsatser kvarstår sedan tidigare år. Rapporten ”Vad har IVO sett 2018?” beskriver främst det som inte fungerar som det ska, för att peka på vad som behöver förbättras i vården och i omsorgen.

 

– Alla människor kan någon gång i livet behöva vård, stöd eller insatser från hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. Att vi ser att patienter och brukare utsätts för återkommande, oönskade och ibland allvarliga konsekvenser i vården och omsorgen är inte bra. Risken är också att det på sikt leder till att förtroendet för vården och omsorgen minskar, säger Joakim Sebring, inspektör på IVO.

 

– Samtidigt möter vi många välfungerande verksamheter. Det finns många goda exempel på att patienter och brukare blir väl bemötta och får en trygg och säker vård och omsorg, säger Joakim Sebring. 

 

Personcentrering och samordning brister

IVO konstaterar att patienter och brukare inte får sina behov tillgodosedda när personcentrering och samordning brister. Ett stort ansvar vältras över på patienter och brukare och deras närstående när vården och omsorgen inte är lyhörda för människors samlade behov och önskemål, och inte tar ansvar för att samordna insatserna på ett effektivt sätt. 

 

Bristerna är välkända och har funnits under en längre tid. Med tanke på att cirka en miljon människor i Sverige behöver insatser från flera aktörer, samtidigt som de har nedsatt förmåga att själva samordna sin vård och omsorg, kan bristerna mycket väl vara mer omfattande än vad vi ser i vår tillsyn. 

 

Vi ser till exempel att vården inte alltid tar hänsyn till människors samlade behov. Varje verksamhet löser sina uppgifter, men det finns inte alltid någon gemensam helhetssyn utifrån patienternas behov. Vi ser också att barn och unga med psykisk ohälsa och personer med missbruksproblem drabbas av bristande samordning och inte alltid får hjälp som svarar mot deras behov.

 

Allvarliga risker när personal och kompetens saknas

En annan slutsats är att patienter och brukare utsätts för allvarliga konsekvenser och risker när det inte finns tillräckligt med personal eller när personalen inte har tillräcklig kompetens. IVO har sett detta under flera år och det finns långsiktiga trender och strukturella förhållanden som gör det sannolikt att kompetensförsörjningen inom vården och omsorgen kommer att vara en ihållande utmaning framöver. Samtidigt är kraven på säkerhet och god kvalitet i vården och omsorgen oförändrade, vilket ställer höga krav på vård- och omsorgsgivarna. Vår slutsats är att vård- och omsorgsgivarna på högsta ledningsnivå behöver prioritera frågor om bemanning och kompetensförsörjning.

 

Vi ser till exempel att patienterna i vissa lägen snarare får vård efter var resurserna är tillgängliga än efter deras behov och att väntan på vård kan leda till att patienters tillstånd allvarligt försämras. Vi ser också att det finns risk för att brister i kommunerna gör att barn och unga som bevittnar eller utsätts för våld inte får det stöd och det skydd de har rätt till. 

 

– Alla människor i vården och omsorgen har rätt till en trygg och säker tillvaro. Att vi ser exempel på våld, övergrepp och rättsosäkerhet i vården och omsorgen är därför mycket oroande, säger Joakim Sebring.

 

IVO bidrar till verksamhetsutveckling i vård och omsorg

IVO har en verktygslåda med många verktyg, från samskapande dialog mellan oss och dem vi granskar till viten och stängning av verksamheter. 

 

– Vi utvecklar löpande hur vi arbetar med våra verktyg. Vi måste hela tiden fråga oss vad som är mest angeläget att granska och hur vi kan arbeta för att bidra till mer verksamhetsutveckling, säger Joakim Sebring. 

 

Vi involverar de vi finns till för

Under 2018 har vi bland annat fortsatt att implementera ett tydligare patient- och brukarperspektiv, vi har med andra ord involverat de människor som vi finns till för.

 

Vi har också fortsatt att anpassa våra tillsynsinsatser efter situation och verksamhet och vi har utvecklat vår riskbaserade tillsyn. Dessutom har vi förberett oss för nya tillståndsplikter och förändrat tillsynsansvar.

 

– Samhället står inför stora demografiska förändringar, vi har utmaningar med kompetensförsörjning inom många områden och vi ser helt nya möjligheter att ge vård och omsorg genom ny kunskap, teknik och arbetssätt. För att vi ska hålla jämna steg med utvecklingen och kunna bidra till verksamhetsutveckling, behöver vi hela tiden utveckla hur vi arbetar med tillsyn, tillståndsprövning och upplysning, säger Joakim Sebring.