Barnets bästa ska beaktas när åtgärder rör barn
Enligt barnkonventionen artikel 3 ska vad som bedöms vara barnets bästa beaktas när en åtgärd rör ett eller flera barn. Detta gäller oavsett om åtgärden berör barnet direkt eller indirekt.
Av 1 kap. 2 § SoL och 6a § lagen om särskilt stöd och service (1993:387), LSS framgår att barnets bästa ska beaktas när åtgärder rör barn. Vad som är barnets bästa och hur det ska beaktas måste bedömas och avgöras i varje enskilt ärende och utifrån det enskilda barnets behov och de omständigheter som råder runt barnet i övrigt. Principen om barnets bästa innebär bland annat att barnet har rätt att få sitt bästa bedömt när olika intressen vägs mot varandra och barnet kommer påverkas av beslutet.
Svensk lagstiftning om barnets bästa sträcker sig i vissa fall längre än artikel 3. Exempelvis ska barnets bästa vara avgörande när vård- och behandlingsinsatser rör barnet (1 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Barnets bästa ska också vara avgörande i mål och ärenden enligt (lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52), LVU, samt i handläggningen av vårdnad, boende och umgänge och adoptionsärenden. Att barnets bästa ska vara avgörande innebär att inga andra intressen får ta över det som är bäst för barnet.
Tänk på att reglerna om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals ska tolkas i förhållande till varandra. Informationen från barnet kan på så sätt påverka både bedömningen av barnets bästa och hur barnet ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter.
Här kan du läsa mer om samtal med barn och bedömningar om barns bästa: