Akutmottagningar och prehospital vård

Den akuta och prehospitala vården påverkas direkt av hur den övriga vården och omsorgen fungerar, samt hur övergångarna fungerar mellan olika verksamheter och huvudmän. Vårdens gemensamma utmaningar som rör samordning och kompetensförsörjning syns därför tydligt inom akutsjukvården. Det övriga sjukhuset är i sin tur beroende är en väl fungerande akutmottagning. IVO ser exempelvis att AT-läkare tjänstgör på akut-mottagningarna utan handledning från erfarna läkare. Det kan få allvarliga konsekvenser för patienterna, som att de får sin diagnos eller vård senare, eller får en felaktig diagnos eller fel vård. Väntetiderna på sjukhusens akutmottagningar fortsätter att vara en nationell utmaning.

Iakttagelser för 2019

Det fortsätter att vara långa väntetider på sjukhusens akutmottagningar

Trots att antalet besök på landets akutmottagningar har minskat något så fortsätter den totala tiden patienterna vistas på akutmottagningen att öka, enligt Socialstyrelsens uppföljning. Tiden har ökat från 3 timmar och 21 minuter 2015/2016 till 3 timmar och 39 minuter 2017/2018. IVO konstaterar att väntetiderna på sjukhusens akutmottagningar fortfarande är en nationell utmaning för sjukvården.

Akutmottagningen blir för de patienter som väntar på vårdplatser på sjukhusavdelningarna en vårdavdelning

Men akutmottagningen är inte bemannad för detta, och därför skapar situationen risker för patientsäkerheten och stress för personalen. Det gäller särskilt när många personer kommer till en akutmottagning samtidigt som andra personer redan har väntat länge på akutmottagningen.

Oerfarna AT-läkare får arbeta självständigt och utan handledning på akutmottagningar

Det innebär risker för patientsäkerheten att AT-läkare arbetar självständigt på akutmottagningar utan handledning av legitimerade läkare och utan den erfarenhet som krävs. Denna risksituation har flera aktörer har lyft fram under lång tid (Vårdanalys, 2018a; Sveriges Yngre Läkares Förbund, 2019). Att AT-läkare får arbeta på detta sätt kan få allvarliga konsekvenser för patienterna, till exempel fördröjd eller felaktig diagnos och vård. Bland 135 lex Maria-anmälningar i vår analys handlade 13 procent (17 av 135) om att AT-läkare självständigt förväntats klara av det arbete som utförs av legitimerade läkare.

Bristande kommunikation är den vanligaste orsaken till lex Maria-anmälningar

Vi ser att kommunikationen mellan de som är inblandade i att ge patienten vård brister, framför allt i överlämningar mellan olika delar av vården. Det är något som vi har sett länge. Bland de lex Maria-anmälningar om akutmottagningar i vår analys, handlade 30 procent (41 av 135) om bristande kommunikation. Inom akutsjukvården är vårdförloppen ofta pressade och det sker flera överlämningar, till exempel från prehospital vård till akutmottagning och vidare till vårdavdelning. Kommunikationen är avgörande för att patienterna ska förstå den information de får och för att kunna vara delaktiga i planeringen av sin fortsatta vård. Dessutom är god kommunikation avgörande för att överlämningar mellan olika arbetsskift ska fungera, liksom överlämningen mellan personalen i ambulansen och personalen på akutmottagningen.

Brister i dokumentation är den näst vanligaste orsaken till lex Maria-anmälningar

God dokumentation är också nödvändig för att upprätthålla patientsäkerhet. Knappt 30 procent (28 av 135) av de lex Maria-anmälningar om akutmottagningar som IVO har analyserat, handlar om bristande dokumentation. I vissa fall saknas tillräcklig dokumentation om de patienter som får stanna kvar på en akutmottagning en längre tid på grund av att det inte finns plats på vårdavdelningarna. Vårdgivaren riskerar därför att missa information som är viktig för patientens fortsatta vård.

Akutmottagningarnas situation påverkas direkt av hur andra delar av hälso- och sjukvården samt omsorgen fungerar. Akut sjuka patienter som behöver slutenvård blir kvar på akutmottagningen om det inte finns plats för dem på avdelningarna. Eftersom tillgängligheten i primärvården inte är tillräckligt bra söker sig personer som skulle kunna få hjälp där i stället till akutmottagningarna. Vårdens stora utmaningar kring samordning och kompetensförsörjning syns tydligt inom akutsjukvården. Vi ser att övergripande problem med kommunikation och dokumentation återkommer inom akutsjukvården.