Frågor och svar om covid-19/coronaviruset

Här hittar du en sammanställning av vanligt förekommande frågor och svar som IVO har fått från vård och omsorg med anledning av covid-19/coronaviruset.

Frågorna är uppdelade i


Hälso- och sjukvård

Uppdaterad 2020-03-18

Det kan vara svårt att hantera smitta av covid-19 inom psykiatrisk slutenvård. Vid misstänkt smitta kan isolering enligt smittskyddslagen vara aktuell efter beslut av smittskyddsläkare.

En patient inom psykiatrisk slutenvård som har misstänkt covid-19, kan inte avskiljas med hänvisning till lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) eller lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV) enbart i syfte att förhindra att medpatienter eller personal smittas. Beslut om avskiljning ska alltid kopplas till patientens beteende. Däremot kan en person som bär på en anmälningspliktig sjukdom under vissa förutsättningar isoleras enligt smittskyddslagen.

Smittskyddslagen kan tillämpas

Eftersom covid-19 är en anmälningspliktig sjukdom ska behandlande läkare som misstänker eller konstaterar fall utan dröjsmål göra en anmälan till regionens smittskyddsläkare, samt till Folkhälsomyndigheten. Den som bär på en allmänfarlig sjukdom får, under vissa förutsättningar, isoleras med stöd av Smittskyddslagen (5 kap. 1 §). Smittskyddsläkaren avgör om ansökan om isolering ska skickas till förvaltningsrätten, som därefter beslutar i frågan.

Besöksrestriktioner kan införas

Om det finns en risk för överförande av smitta inom en sluten psykiatrisk verksamhet kan besök till patienterna inskränkas, antingen genom generella besöksförbud eller besök av en viss person eller vissa personer, vilket framgår av 3 § lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård.

Avskiljning endast på grund av patientens beteende

För att uppfylla de lagkrav som finns när det gäller avskiljning inom psykiatrisk tvångsvård så får en patient hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att personen genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna (20 § LPT och 8 § LRV).

Från den 1 juli 2020 gäller enligt LPT att en patient som är under 18 år endast får hållas avskild från andra patienter om det är nödvändigt på grund av att hen genom aggressivt beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna och det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga.

IVO granskar sex vårdgivare

Under den pågående pandemin har IVO noterat att det i ett antal verksamheter förekommit beslut om att avskilja patienter från medpatienter på grund av misstänkt smitta av covid-19, med hänvisning till LPT och LRV, utan att det förekommit aggressivt eller störande beteende. 

Med anledning av detta har IVO beslutat om att öppna tillsynsärenden vid sex olika vårdgivare spridda över landet, för att närmare granska de aktuella besluten.

Mer information hos Socialstyrelsen

Socialstyrelsens webbplats med frågor och svar om covid-19 finns mer information om vård i samband med misstänkt eller konstaterad covid-19 inom psykiatrisk tvångsvård.

Uppdaterad 2020-03-18

Starta verksamhet

Du behöver inget särskilt tillstånd från IVO för att starta en provtagningsverksamhet för Covid-19, men om du vill starta en verksamhet som ska bedriva hälso- och sjukvård ska du anmäla den till IVO:s vårdgivarregister.

Det ska finnas en verksamhetschef som ansvarar för verksamheten. Om verksamhetschefen inte har medicinsk kompetens ska det även finnas en person som är medicinskt ledningsansvarig. Generellt sett krävs också att ni tecknar en patientförsäkring. Om verksamheten endast ska utföra provtagning på uppdrag av en offentligt driven hälso- och sjukvårdsverksamhet omfattas ni eventuellt av deras försäkring.

Verksamheten ska ha den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att kunna ge god vård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Ni behöver också säkerställa att ni kan uppfylla kraven i övrig lagstiftning, såsom:

  • patientsäkerhetslagen,
  • patientlagen,
  • patientdatalagen,
  • smittskyddslagen och
  • dataskyddsförordningen (GDPR).

Även Socialstyrelsens föreskrifter ska följas. Se till exempel SOSFS 2011:9 om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete samt HSLF-FS 2017:40 om vårdgivares systematiska patientsäkerhetsarbete. Den som startar en hälso- och sjukvårdsverksamhet ska själv hålla sig informerad om regelverket och följa det.

Om testerna

Tester som används för att till exempel påvisa sjukdom är en medicinteknisk produkt. När en medicinteknisk produkt används inom hälso- och sjukvården ska produkten och användningen vara säker och ändamålsenlig. Det är verksamhetschefen ansvar att se till att användning följer de krav som finns.  Vad gäller CE-märkta produkter innebär det till exempel att de ska användas i enlighet med tillverkarens anvisningar.

Läs mer

Uppdaterad 2020-03-18

IVO har fått frågor om hantering av egentillverkning av engångsvisir i samband med nationell brist på skyddsutrustning för vårdpersonal.

Med anledning av den ansträngda situationen är det svårt för vårdgivare att följa det normala förlopp som ska föregå användning av en egentillverkad medicinteknisk produkt.

IVO har inte formell behörighet att bevilja dispens från gällande krav på egentillverkade medicintekniska produkter. Däremot har myndigheten förståelse för den prövning hälso- och sjukvården nu genomgår och att extraordinära åtgärder behöver vidtas för att trygga tillgången på personlig skyddsutrustning.

Vid kommande tillsynsärenden kommer IVO att beakta det gällande läget vid bedömning av de åtgärder hälso- och sjukvården vidtar under den närmaste tiden.

Syftet avgör produktklassning

IVO vill också påpeka att det är stor skillnad på olika typer av produkter. Om produkten bedöms som medicinteknisk eller inte påverkar vilket regelverk som ska följas. Alla skyddsvisir är inte medicintekniska produkter, utan kan också vara personlig skyddsutrustning.

Möjligheten till egentillverkning av medicinteknisk produkt gäller i de fall visiret klassas som medicinteknisk produkt. När det gäller en medicinteknisk produkt är det mer rimligt att avsteg från egentillverkningsprocessen görs för ett engångsvisir, som enbart fungerar som stänkskydd, än ett andningsskydd med filterfunktion eller andra produkter som ska ha särskilda egenskaper.

Dokumentera avsteg från regelverk

I sammanhanget vill IVO framhålla vikten av att nödvändiga riskbedömningar görs och att eventuella avsteg från gällande regelverk dokumenteras. IVO förutsätter också att hälso- och sjukvården gör kontinuerliga ställningstaganden av vilka åtgärder som anses nödvändiga.

Samma resonemang som ovan bör kunna tillämpas på exempelvis 3D-printade skalmar som är avsedda att montera oh-plast på. Om fastsättningen av oh-plasten, under nu gällande omständigheter med anledning av covid-19, sker inom hälso- och sjukvården torde dessa kunna ta ansvar för den egentillverkade medicintekniska produkten.

Texten är avstämd med Arbetsmiljöverket

Läs Arbetsmiljöverkets nyhet ”Inga sanktionsavgifter på grund av skyddsutrustning”.

Uppdaterad 2020-03-18

IVO har fått frågor om hur vårdgivaren ska kunna ta ansvar för att de ventilatorer som tillhandahålls bland annat från Socialstyrelsens beredskapslager är säkra att använda.

Inspektionen för vård och omsorg vill inledningsvis tydliggöra den ansvarsfördelning när det gäller tillsyn. Läkemedelsverket utövar tillsyn över tillverkare och de medicintekniska produkter som sätts ut på marknaden. IVO utövar tillsyn över egentillverkade medicintekniska produkter. IVO har också tillsyn över hälso- och sjukvården och dess personal vilket bland annat omfattar tillsyn över hur medicintekniska produkter förskrivs, tas i bruk, används och hanteras.

Normalt införskaffas CE-märkta medicintekniska produkter. Dessa ankomstkontrolleras och testas enligt tillverkarens instruktioner innan de tas i bruk. Vårdgivaren säkerställer också att den personal som ska använda produkterna får den utbildning som krävs för ett säkert handhavande.

Ventilatorer utan CE-märkning

När nu ventilatorer tillhandahålls från bland annat Socialstyrelsens beredskapslager har det kommit till IVO:s kännedom att det ibland saknas CE-märkning och instruktioner för användning och funktionskontroll. Ventilatorerna kan också vara av en äldre modell, där det inte längre går att få tag på reservdelar.

Den medicintekniska lagstiftningen är en produktsäkerhetslagstiftning. Tre europeiska direktiv utgör grunden för regelverket som syftar till att säkerställa att de produkter som sätts ut på marknaden ska vara säkra och lämpliga för sin avsedda användning. Utöver detta finns Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården.

Användning ska ske så säkert som möjligt

IVO kan inte medge någon dispens från gällande författningar. I denna hårt pressade situation för hälso- och sjukvården kan det komma att uppstå ett behov av att nyttja befintlig medicinteknisk utrustning som inte är CE-märkt. Att använda medicintekniska produkter med dessa förutsättningar skulle normalt inte anses vara säkert och ändamålsenligt.

Myndigheten har förståelse för den prövning hälso- och sjukvården nu genomgår och att extraordinära åtgärder behöver vidtas för att trygga tillgången till livsavgörande medicintekniska produkter, såsom exempelvis ventilatorer. Det är i detta läge särskilt viktigt att nyttja den kunskap som finns inom vårdgivarens organisation för att se till att användningen av dessa ventilatorer kan ske så säkert som möjligt, till exempel genom funktionstester före användning.

Dokumentera avsteg från regelverk

I sammanhanget vill IVO framhålla vikten av att nödvändiga riskbedömningar görs och att eventuella avsteg från gällande regelverk kontinuerligt dokumenteras. IVO förutsätter också att hälso- och sjukvården gör fortlöpande ställningstaganden av vilka åtgärder som anses nödvändiga. I det fall det är möjligt förutsätter också myndigheten att ankomstkontroll och driftstest utförs innan användning.

Detta ställningstagande kan komma att revideras.


Socialtjänst och LSS

Uppdaterad 2020-03-16

Den 1 oktober 2020 hävdes det tidigare nationella besöksförbudet på landets äldreboenden och personer inom äldreboenden fick återigen ta emot besök. Från den  21 november 2020 träder en ny förordning i kraft som ger Folkhälsomyndigheten möjlighet att, om andra åtgärder inte räcker för att minska spridning av covid-19, besluta om besöksförbud på särskilda boenden för äldre. Förordningen upphör att gälla vid utgången av maj 2021 och den finns i sin helhet här.

Utgångspunkten är dock att all vård och omsorg enligt Socialtjänstlagen bygger på frivillighet. Om Folkhälsomyndigheten inte har tagit beslut om ett besöksförbud som omfattar ett särskilt boende för äldre gäller att möjligheten att ta emot besök endast får begränsas med de boendes samtycke. Verksamheten kan däremot behöva ta ställning till om man ska avråda från besök med hänvisning till smittorisken, men ett sådant avrådande kan inte jämställas med ett förbud.

Om besök ska ske på ett särskilt boende för äldre har Socialstyrelsen publicerat föreskrifter som tydliggör verksamhetens ansvar för att möjliggöra säkra besök genom att utforma rutiner så att verksamheten kan följa föreskrifter, allmänna råd och andra rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och smittskyddsläkare. Folkhälsomyndigheten har som komplement till Socialstyrelsens material även tagit fram rekommendationer för att förebygga smittspridning vid besök på äldreboenden.

Mer information om besöksförbud på särskilt boende för äldre hittar du på IVO:s webbplats, Socialstyrelsens webbplats samt Folkhälsomyndighetens webbplats

Uppdaterad 2021-01-18

Det har kommit till IVO:s kännedom att det på bostäder med särskild service enligt lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, har införts generella besöksförbud och andra begränsande åtgärder med anledning av covid-19-pandemin.

Utgångspunkten är att vård och omsorg bygger på frivillighet. Inom verksamhet som bedrivs enligt LSS, socialtjänstlag (2001:453), SoL, och hälso- och sjukvårdslag (2017:30), HSL, får inte åtgärder vidtas mot den enskildes vilja. Verksamheten ska utgå från respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. I LSS, liksom i SoL och HSL, saknas stöd för att vidta tvångs- och begränsningsåtgärder, det vill säga olika former av åtgärder vars syfte är att begränsa den enskilde eller utöva tvång mot denne.

Samtidigt ska verksamheten bedrivas på ett sätt som är tryggt och säkert för de boende, vilket kan innebära att verksamheten behöver ta ställning till om de ska avråda från besökare med hänvisning till smittrisken. Ett sådant avrådande kan inte jämställas med ett förbud.

Smittskyddslagen (2004:168) ger stöd för att vissa åtgärder kan vidtas av smittskyddsläkare/allmän förvaltningsdomstol mot den enskildes vilja för att förhindra smittspridning. Varje region ansvarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom regionens område. I varje region ska det även finnas en smittskyddsläkare. Smittskyddsläkaren har ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet inom regionen och ska samverka med andra myndigheter och hälso- och sjukvårdspersonal för att förebygga och begränsa utbrott eller spridning av smittsamma sjukdomar.

Socialstyrelsens webbplats kan du läsa fler frågor och svar, bland annat en fråga om LSS-boenden kan förbjuda besök. Vill du läsa mer om tvångs- och begränsningsåtgärder respektive tillåtna skyddsåtgärder kan du läsa mer på Kunskapsguiden.

Uppdaterad 2021-01-18

Utgångspunkten är att vård och omsorg bygger på frivillighet. Inom verksamheter som bedrivs enligt socialtjänstlagen (SoL), lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller hälso- och sjukvårdslagen (HSL) krävs alltså att de enskilda samtycker till åtgärderna. Samtidigt ska verksamheten bedrivas på ett sätt som är tryggt och säkert för brukarna, vilket kan innebära att verksamheten behöver ta ställning till om de ska avråda från besökare med hänvisning till smittrisken.

Smittskyddslagen ger stöd för att vissa åtgärder kan vidtas mot den enskildes vilja för att förhindra smittspridning. Varje region ansvarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom regionens område. I varje region ska det finnas en smittskyddsläkare. Smittskyddsläkaren har ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet inom regionen och ska samverka med andra myndigheter och hälso- och sjukvårdspersonal för att förebygga och begränsa utbrott eller spridning av smittsamma sjukdomar.

Mer information om smittskydd finns bl.a. att läsa på 1177.se, hos Folkhälsomyndigheten och i Socialstyrelsens meddelandeblad.

Uppdaterad 2021-01-18

Kraven på utdrag ut belastningsregistret framgår av lag. Det finns inga undantagsbestämmelser från kravet och IVO kan inte ge dispens från gällande krav. IVO har dock förståelse för den press som rådande situation innebär och vi kommer att ta hänsyn till detta i vår tillsyn. I vår bedömning kommer vi också ta hänsyn till att regeringen, inför att lagen om registerkontroll vid HVB stiftades, resonerade kring kraven i förhållande till sjukdomsfall bland personalen.

Regeringen skriver bland annat att:

Det kan förekomma fall där extra personal måste tillkallas på grund av till exempel icke förutsebara sjukdomsfall bland den ordinarie personalen och det inte är möjligt att driva verksamheten ens under den korta tid en registerkontroll tar utan att extra personal tillkallas. I sådana fall kan inte ett strikt krav på registerkontroll upprätthållas. Anställningsformen för den extratillkallade personalen bör dock anpassas efter rådande situation och en registerkontroll göras så snart det är möjligt, försåvitt det inte står klart att behovet av extrapersonal kommer att ha upphört redan innan ett registerutdrag kunnat inhämtas.

Mer information finns i regeringens proposition 2006/07:37.

Uppdaterad 2021-01-18

På HVB-hemmet ska det finnas lämpliga rutiner för att minska smittspridning. Om verksamheten saknar rutiner bör sådana upprättas. Om HVB-hemmet bedömer att brukaren inte bör vara kvar i verksamheten, bör de ta kontakt med placerande socialtjänst.

HVB-hemmet kan även ta kontakt med kommunen mer allmänt för att rådgöra kring hur de ska planera sin verksamhet. Kommunens yttersta ansvar för att enskilda får det stöd som de behöver innebär att kommunen behöver försäkra sig om att det i enskilt bedrivna verksamheter finns en planering för att kunna hantera konsekvenserna av en allmän smittspridning. Nämnderna behöver därför ha fortlöpande kontakt med dem som fått i uppgift att verkställa beslut enligt SoL, LVU, LVM och LSS och att bedriva hälso- och sjukvård.

Uppdaterad 2021-01-18

En placering enligt socialtjänstlagen är frivillig. Om ett barn insjuknar bör verksamheten samråda med socialtjänsten och med vårdnadshavare om vad som är en lämplig lösning. Kontakt kan också behöva tas med hälso- och sjukvården och med regionens smittskyddsläkare. Barnets bästa ska särskilt beaktas i bedömningen.

HVB-hemmet kan även ta kontakt med kommunens socialtjänst mer allmänt för att rådgöra kring hur de ska planera sin verksamhet. Kommunens yttersta ansvar för att enskilda får det stöd som de behöver innebär att kommunen behöver försäkra sig om att det i enskilt bedrivna verksamheter finns en planering för att kunna hantera konsekvenserna av en allmän smittspridning. Nämnderna behöver därför ha fortlöpande kontakt med dem som fått i uppgift att verkställa beslut enligt SoL, LVU, LVM och LSS och att bedriva hälso- och sjukvård.

I Socialstyrelsens meddelandeblad finns mer information om kommunens yttersta ansvar.

Uppdaterad 2021-01-18

Barnets bästa ska särskilt beaktas i bedömningen av hur barnet ska tas omhand. Om verksamheten anser att ett barn som vårdas med stöd av LVU inte bör vara kvar i verksamheten så behöver en kontakt med socialtjänsten tas för diskussion om eventuella åtgärder.

HVB-hemmet kan även ta kontakt med kommunens socialtjänst mer allmänt för att rådgöra kring hur de ska planera sin verksamhet. Kommunens yttersta ansvar för att enskilda får det stöd som de behöver innebär att kommunen behöver försäkra sig om att det i enskilt bedrivna verksamheter finns en planering för att kunna hantera konsekvenserna av en allmän smittspridning. Nämnderna behöver därför ha fortlöpande kontakt med dem som fått i uppgift att verkställa beslut enligt SoL, LVU, LVM och LSS och att bedriva hälso- och sjukvård.

I Socialstyrelsens meddelandeblad finns mer information om kommunens yttersta ansvar.

Uppdaterad 2021-01-18

Det finns inga särskilda regler som gör det möjligt att ställa in umgänge mellan ett familjehemsplacerat barn och förälder på grund av risk för smittspridning av covid-19.  Ett barn som är familjehemsplacerat har rätt till umgänge med förälder som barnet inte bor tillsammans med och ett umgänge ska planeras utifrån barnets bästa.

När ett barn placeras i familjehem har socialnämnden det yttersta ansvaret för att barnet kan behålla kontakten med sina föräldrar och närstående. Om ett barn är familjehemsplacerat enligt SoL ska umgänge mellan barnet och dess förälder dock utformas i samråd med föräldrar och barn. Om ett barn är familjehemsplacerat enligt LVU har socialnämnden ansvar för att barnets behov av umgänge med föräldrar så långt som möjligt tillgodoses. Socialnämnden har inte möjlighet att begränsa ett barns umgänge med en förälder annat än om det finns skäl till ett beslut om umgängesbegränsning. Ett sådant beslut får bara fattas om det är nödvändigt för att vård enligt LVU ska kunna genomföras.

Under pandemin av covid-19 har alla ett ansvar för att minska smittspridning och folkhälsomyndighetens rekommendationer ska följas vid umgänge mellan ett familjehemsplacerat barn och en förälder. Det är till exempel särskilt viktigt att säkerställa att ingen av dem som ska delta i planerade umgängen har några sjukdomssymptom. Det finns vidare inget som hindrar att de som är berörda diskuterar hur ett umgänge kan ske för att minska risk för smitta, men barnets behov och barnets bästa ska alltid ligga till grund för bedömningen av hur ett umgänge ska genomföras.

För mer information om umgänge under familjehemsplacering finns även en fråga och svar på Socialstyrelsens webbplats.

Uppdaterad 2021-01-18

IVO hänvisar till UD:s reseavrådan. Socialnämnden bör även göra en bedömning i det enskilda fallet om resan är lämplig och nödvändig.

Uppdaterad 2021-01-18

IVO har inte formell möjlighet att bevilja dispens från gällande krav på tillstånd. Däremot har myndigheten förståelse för den prövning vård och omsorg nu genomgår och att olika aktörer kan behöva vidta extraordinära åtgärder för att tillgängliggöra nödvändiga vårdplatser. Vid kommande tillsyn och tillståndsprövning kommer IVO att beakta det gällande läget vid bedömning av de åtgärder som aktörer inom vård och omsorg vidtar under den närmsta tiden.

I sammanhanget vill IVO framhålla vikten av att nödvändiga riskbedömningar görs och att eventuella avsteg från gällande regelverk dokumenteras. IVO förutsätter också att vård- och omsorgsgivare gör kontinuerliga ställningstaganden av vilka åtgärder som anses nödvändiga.

Uppdaterad 2021-01-18

Det saknas lagstöd för att besluta om en förlängd utredningstid, om det inte finns särskilda skäl. Socialnämnden behöver ta ställning till om det finns särskilda skäl i det enskilda fallet.

Uppdaterad 2021-01-18

De insatser som är beslutade ska generellt sett utföras för att möta de enskildas behov av stöd. Det är dock viktigt att personal har kännedom om hur de bör agera för att minska risken för smittspridning. 

Utförarverksamheten bör även i dialog med brukarna försöka hitta sätt för att minska risken för smittspridning. I Socialstyrelsens meddelandeblad finns mer information om smittskydd, verkställighet och kommunens yttersta ansvar.  

Om en nämnd överväger att stänga en verksamhet behöver konsekvenserna för berörda individer analyseras så att dessa personer får det stöd eller den hjälp som de behöver. Om till exempel en daglig verksamhet eller dagverksamhet tillfälligt stängs kan det finnas behov av att omfördela resurser till hemtjänst, en gruppbostad eller till boendestöd.

Uppdaterad 2021-01-18

Kommunernas rapportering av ej verkställda beslut ska ske som vanligt, i enlighet med den rapporteringsskyldighet som följer av lag. IVO har inte möjlighet att göra några avsteg från kommunernas rapporteringsskyldighet. I de fall där kommunen gör förändringar i verkställigheten av beslut på grund av covid-19 ska kommunen tydligt ange orsaken i fritextfältet i individrapporten. Det som behöver framgå är orsaken till förseningen med verkställigheten och vilka konsekvenser det har inneburit för den enskilde. Om den enskilde har fått andra insatser i avvaktan på verkställighet ska även detta framgå. Det här gäller även om avbrott sker genom att insatsen är enbart delvis verkställd under minst tre månader.

I sammanhanget vill IVO framhålla vikten av att kommunen dokumenterar i den enskildes journal de bedömningar och omständigheter som rör verkställigheten. Detta kommer att bli särskilt viktigt i de fall där IVO inleder tillsyn genom att begära yttrande och handlingar. IVO kommer att beakta det gällande läget vid bedömning av hur kommunen arbetat med att verkställa beslutet.

Uppdaterad 2021-01-18

Det ska som i normalfallet finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet så att verksamheten kan bedrivas med god kvalitet, se 3 kap. 3 § socialtjänstlagen. Kommuner ansvarar även för att anställda får den utbildning och övning som behövs för att de ska kunna lösa sina uppgifter vid extraordinära händelser i fredstid (2 kap. 8 § lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap).

Arbetsgivaren ska dessutom se till att arbetstagare har eller får särskild utbildning om de smittrisker som kan förekomma i verksamheten. För arbete med risk för kontakt med kroppsvätskor finns vissa utbildningskrav (13 § AFS 2018:4).

Mer information finns i Socialstyrelsens meddelandeblad ”Socialtjänstens och den kommunala hälso- och sjukvårdens beredskap inför en allmän spridning av covid-19 eller andra liknande infektioner". Där beskrivs bland annat krav på basal hygien, smittskydd och på samverkan mellan olika aktörer.

Det finns även vägledning i Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien och Arbetsmiljöverkets föreskrifter för att skydda personal mot smitta.


Hälso- och sjukvård samt socialtjänst och LSS

Uppdaterad 2021-01-18

Regioners och kommuners ansvar för krisberedskap och krishantering inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten utgår från ansvars- , likhets- och närhetsprincipen. Det innebär att den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden även har motsvarande ansvar under en kris. Här ingår också att initiera och bedriva sektorsövergripande samverkan.

IVO har ett ansvar att utföra sitt uppdrag även under en kris

IVO följer hur vården och omsorgen hanterar den rådande situationen med covid-19 och gör löpande bedömningar kring hur vi ska bedriva vår tillsyn på bästa sätt i ett pressat läge. Det vi ser i tillsynen i ett normalläge, är ett bidrag till huvudmännen i arbetet med att planera sin verksamhet på ett sådant sätt att de även kan klara av krissituationer.

Ta del av kortversionen av rapporten "Vad har IVO sett 2019?".

Uppdaterad 2020-03-18

IVO har fått frågor om korttidsplatser vid äldreboenden kan användas utanför befintliga tillstånd, för färdigbehandlade patienter, i syfte att avhjälpa akut brist på vårdplatser inom hälso- och sjukvården.

IVO har inte formell möjlighet att bevilja dispens från gällande krav på tillstånd. Däremot har myndigheten förståelse för den prövning vård och omsorg nu genomgår och att olika aktörer kan behöva vidta extraordinära åtgärder för att tillgängliggöra nödvändiga vårdplatser. Vid kommande tillsyn och tillståndsprövning kommer IVO att beakta det gällande läget vid bedömning av de åtgärder som aktörer inom vård och omsorg vidtar under den närmaste tiden.

I sammanhanget vill IVO framhålla vikten av att nödvändiga riskbedömningar görs och att eventuella avsteg från gällande regelverk dokumenteras. IVO förutsätter också att vård- och omsorgsgivare gör kontinuerliga ställningstaganden av vilka åtgärder som anses nödvändiga.

Denna information kan komma att uppdateras.

Uppdaterad 2020-03-18

De krav som gäller för en verksamhet normalt sett gäller även vid en kris. För att kunna svara upp mot lagstiftningens krav måste verksamheter inom socialtjänst och hälso- och sjukvård därför planera för att kunna hantera allvarliga händelser.

Kommunens ansvar för krisberedskap och krishantering inom socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård utgår från den ordinarie verksamhetens krav på säkerhet och uthållighet, och från verksamhetens planering för att kunna hantera tillkommande uppgifter.

Uppdaterad 2020-03-18

IVO följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer och gör löpande bedömningar av hur tillsyn och tillståndsprövning bedrivs bäst, i ett pressat läge. IVO gör också ständiga bedömningar kring hur vi ska agera när det gäller inspektioner och andra kontakter i tillsynen. IVO för även dialog med andra myndigheter för en samlad bedömning och samordning. Större möten och konferenser som IVO arrangerar kan också komma att ställas in.