Rapport: Personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra

2015 feb 09

Nyheter

För att personer med funktionsnedsättning som bor i LSS-boenden ska kunna leva som andra finns det områden som nämnderna behöver se över. Det gäller t. ex. samlokaliseringen av verksamheter, kompetens och skydds- och begränsningsåtgärder.

Underlaget för rapporten är 30 inspektioner som har genomförts av IVO 2013 och 2014. I dessa granskades hur verksamheterna arbetar för att brukarna ska komma till tals, bli lyssnade till och utöva inflytande över insatserna. En annan viktig aspekt var att se att kommunernas hälso- och sjukvårdsinsatser kommer målgruppen tillgodo på ett tillfredsställande sätt. Rapporten är en sammanställning av dessa inspektioner och syftar till att belysa om personer med funktionsnedsättning ges möjlighet att leva som andra människor i samhället.

 

Samlokalisering av verksamheter
Sammantaget är det tydligt att brukarna trivs på sina boenden som i regel är väl anpassade till verksamheten. Däremot framgår att många boenden har samlokaliserats med andra verksamheter, vilket inte gynnar jämlika levnadsvillkor. En viktig uppgift för kommunerna är att undvika institutionaliserade boendeformer.

 

Personalens kompetens
För att de som får LSS-insatsen ska kunna leva som andra behövs stöd i hela deras livssituation. Personalen är också engagerad och arbetar stödjande när det handlar om brukarnas behov och önskemål. Föreståndare och personal vid flera boenden behöver dock en tydligare inriktning i sin utbildning för att garantera att brukarna får stöd, service och omsorg utifrån sina behov.

 

Bristande bemanning leder till färre fritidsaktiviteter
I enkäter till legala företrädare framgår att det finns mer att önska om man ser till brukarnas fritidsaktiviteter. Att flera boenden inte kan säkra en tillfredsställande grad av aktiviteter anses bero på bristande bemanning. Att ges möjligheten att genomföra meningsfulla aktiviteter är en viktig aspekt i en människas liv och därför behöver nämnderna se över bemanningen i verksamheterna. 

 

Skydds- och begränsningsåtgärder
I de allra flesta LSS-boenden används någon form av skydds- och begränsningsåtgärder i den egna lägenheten, gemensamma utrymmen eller i form av rörelsebegränsning.  Verksamheterna har inte alltid har försäkrat sig om att brukaren har samtyckt till skyddsåtgärden, vilket innebär att åtgärden i flera fall kan betraktas som en otillåten tvångsåtgärd.  Många gånger är det en svår uppgift att inhämta samtycke från brukaren på grund av funktionsnedsättningen. Istället måste de anställda vara lyhörda och uppmärksamma på brukarens reaktioner. Det finns också förbättringsbehov när det gäller uppföljning och utvärdering av åtgärder. 

 

I vissa fall är det oklart för personalen när sjuksköterska ska kontaktas. Det finns också brister i informationsöverföringen och samverkan mellan de olika aktörerna i vårdkedjan. IVO har därför i beslut till nämnden påtalat att detta är ett viktigt förbättringsområde.

 

Fakta
Kommunerna som har granskats finns inom IVO:s regionala avdelning mitts tillsynsansvar, det vill säga Uppsala, Gävleborgs, Västmanlands, Dalarnas, Värmlands, Örebro och Södermanlands län.

 

Rapporten är indelad i fyra avsnitt: boendemiljö, kompetens och fortbildningsbehov, inflytande, delaktighet och självbestämmande samt hälso- och sjukvårdsinsatser.