Klagomål visar brister i kommunikation, organisation och tillgänglighet

2016 sep 07

Nyheter

IVO har sammanställt 34 436 klagomål som kommit in till patientnämnderna under 2015. Hälften av klagomålen rör vård och behandling. Det är också svårt att komma i kontakt med vården.

Patientnämnden är en fristående och opartisk instans som enligt lag ska finnas i alla landsting/regioner. Patientnämnderna tar emot synpunkter och klagomål från patienterna och lämnar varje år en redogörelse av sin verksamhet till IVO.

 

– I årets sammanställning lägger vi särskilt fokus på klagomål som handlar om brister i kommunikation, organisation och tillgänglighet samt vård och behandling, säger Emilie Karlsson, utredare på analysenheten. Vi har också valt att försöka tydliggöra skillnader och likheter i klagomål vad gäller kvinnor och män.

 

Totalt sett har antalet klagomål ökat med fem procent mellan 2014 och 2015, men i vissa län som Västmanland och Skåne har klagomålen minskat. Hälften av alla klagomål till patientnämnderna kommer från storstadsregionerna.

 

Närmare hälften av alla klagomål rör den vård och behandling som patienten fått. Efter vård och behandling följer kommunikation samt organisation och tillgänglighet med 19 respektive 13 procent av klagomålen. Två tredjedelar av klagomålen som handlar om brister i bemötande rör kvinnor. Vidare ansåg yngre patienter i lägre grad än äldre att de alltid har mötts med respekt och att deras integritet respekteras.

 

Ca 3 000 klagomål handlar om svårigheter att komma i kontakt med vården och brister i hanteringen av kallelser och remisser m.m. Hälso- och sjukvårdssystemet har en hög rörlighet av personal som täcker upp resursbrister och vakanser. Enligt patientnämnderna riskerar detta att resultera i att vården inte prioriterar rätt mellan olika behov vilket i sin tur kan leda till att patienter belastar akutmottagningar i onödan.

 

Under 2015 har fler patientnämnder valt att följa ärenden som handlar om cancervård. Det som framkommer där är t ex att cancerdiagnoser fördröjs och missas, utredningstiden är alltför lång, patienter blir inte lyssnade till och patienterna upplever brister i information om fortsatt vård.