Kommuner agerar mot lagens intentioner

2016 jun 16

Nyheter

Äldre dam sitter och ler mot kameran

IVO har i två rapporter dokumenterat resultat från tillsynsinsatser av myndighetsutövning i över 50 kommuner och sett en oroväckande utveckling.

Med resursbrist som förklaring inför kommunerna egna riktlinjer och arbetssätt som leder till bristande rättssäkerhet och ojämlik omsorg.

 

Lagstiftningen säger att individens behov ska stå i centrum för socialtjänstens myndighetsutövning och beviljande av insatser. Trots det visar IVO:s tillsyn att socialtjänsten i många kommuner har egna strategier för att möta den enskildes behov.

 

Socialtjänstens riktlinjer är vägledande för handläggarna men många riktlinjer är samtidigt begränsande för den enskilde. Kommuner bedömer på förhand inriktning och omfattning på insatsen istället för att ge varje person den individuella prövning som han eller hon har rätt till. Det kan handla om att vistelsetiden på korttidsboende enligt LSS begränsas till ett förutbestämt antal dagar eller att social samvaro och fönsterputsning inte erbjuds inom hemtjänsten. IVO ser i sin tillsyn exempel på hur det sker förhandlingar i dialogen mellan handläggaren och den behövande, vilket kan resultera i att individuella önskemål dras tillbaka.

 

Det blir även allt vanligare att kommunerna undviker att göra individuella bedömningar – både på missbruks- och funktionshinderområdet och inom äldreomsorgen. I vissa kommuner finns det till och med politiska beslut om att alla beslut om insatser som fattas ska vara tidsbegränsade.

 

-        Att alltid tidsbegränsa beslut för insatser som är så avgörande för livskvaliteten som boende och daglig verksamhet kan inte anses vara förenligt med vare sig förvaltningslagen eller LSS. Det bidrar inte heller till att uppfylla LSS intentioner om verksamhet med god kvalitet, säger Birgitta Hagström, chef för avdelning sydöst.

 

Individens behov har varit i centrum för kommunernas myndighetsutövning ända sedan införandet av socialtjänstlagen på 80-talet och efterföljande funktionshinderreform på 90-talet. Arbetet skulle bygga på respekt för människors självbest­ämmande­rätt, integritet och utgå från en helhetssyn på den enskilde. Lagen gav kommunerna möjlighet att ta större hänsyn än tidigare till vad den enskilde behöver.

 

-        Utvecklingen går tvärt emot den som regering och riksdag avsett och sker utan en nationell överenskommelse. Ledningar i kommuner måste ta sitt ansvar och agera utifrån lagens intentioner och därmed prioritera det stöd som behövande har rätt till och som ger en rimlig livskvalitet, menar Ewa Sunneborn, chef för avdelning Mitt.