När bedömningar och utredningar brister – granskning av åtta kommuner i södra Sverige

2016 maj 02

Nyheter

Barnslig illustration av en familj under en regnbåge

IVO har under hösten 2015 genomfört en riskbaserad tillsyn i åtta mindre kommuner i södra Sverige. Socialtjänstens myndighetsutövning i samband med familjehemsplaceringar granskades. Hälften av nämnderna måste genomföra förbättringar av sin verksamhet.

Socialnämndernas uppföljningsansvar av familjehemsvården är särskilt viktigt då IVO inte har något direkt tillsynsansvar över familjehemmen. För att socialtjänsten ska kunna erbjuda barn en säker familjehemsvård av god kvalitet behöver grundläggande förutsättningar uppfyllas.  Det kan t ex vara att utredningar utgår ifrån barnets behov, att barnet görs delaktig i sin placering men även att samverkan och dokumentation fungerar.

 

I tillsynen framkommer bland annat

  • Att kraven på familjehemsutredningar frångåtts i flera kommuner.
  • Att bedömningar av om familjehemmen har förutsättningar att tillgodose det specifika barnets behov, inte blivit utförda inför placering.
  •  Att dokumentationen har stora brister och personalomsättningen är alarmerande hög.

 

Det finns svårigheter att rekrytera och behålla erfarna socialsekreterare inom den sociala barn- och ungdomsvården. Bristerna i dokumentationen och rutiner verkar öka där det också är hög personalomsättning. Dokumentationen är viktig för att kunna följa barnen.

I någon kommun hade nämnden låtit en privat konsulentstödd familjehemsverksamhet, i strid mot lagstiftningen, göra så gott som alla familjehemsutredningar utan att ha något särskilt barn i åtanke.


-  Det är viktigt att familjehemsutredningarna görs med ett visst barn i åtanke. Matchningen brister i allt för många fall, säger Rolf Köhler, inspektör på IVO:s avdelning syd i Malmö, som sammanställt rapporten.


Det som fungerade överlag i enlighet med lagkraven var t ex att barnen har fått en särskilt utsedd socialsekreterare eller planerat för detta. Utbildning, råd och stöd till familjehemmen har i de flesta kommunerna fungerat bra. Nämnderna har överlag varit bra på att rekrytera familjehem även om alla inte hade tänkt på att man ska kartlägga och analysera behovet av familjehem.

 

Det ser likadant ut i andra delar av landet

Tre andra avdelningar inom IVO (mitt, Örebro, nord, Umeå och öst, Stockholm) har också genomfört tillsyn av familjehemsvården under 2015. Tillsynen på avdelningarna har haft olika fokus och kan inte jämföras helt och hållet. Några gemensamma iakttagelser är t ex att

  • Uppföljning av familjehemsvården sker för sällan i många ärenden.
  • De flesta familjehemsplacerade barn har fått en särskilt utsedd socialsekreterare men detta dokumenteras sällan.