Primärvårdstillsyn: Vårdgivaren behöver ta ett större ansvar för patientsäkerhetsarbetet

2017 mar 24

Nyheter

Under 2016 genomförde IVO en nationell tillsyn av primärvården där systematiskt förbättringsarbete på 30 vårdcentraler stod i fokus. Tillsynen visar att de flesta vårdgivare behöver utveckla samtliga delar i det systematiska förbättringsarbetet.

IVO konstaterar i en rapport över tillsynerna att arbetet behöver ske mer planerat och systematiskt och vara bättre integrerat i vardagen än vad det är idag.

-  För att patienter inte ska drabbas av vårdskador behöver en verksamhet ha ett väl fungerande patientsäkerhetsarbete där avvikelser och vårdskador utreds och används som grund för förbättringar, säger Jan-Erik Ingwall, inspektör på IVO.

 

I tillsynen har IVO bland annat sett att:

  • Verksamheterna utreder avvikelser men åtgärder som genomförs följs inte upp. Det innebär att man inte får svar på vilken effekt åtgärderna får och därför inte vet om de resulterar i en säkrare, bättre och mer effektiv vård för patienten.
  • Egenkontroll görs framförallt när resultat efterfrågas av extern aktör. Exempel på egenkontroll är antibiotikaförskrivning som följs av Folkhälsomyndigheten i samverkan med Stramagrupperna i landstingen/regionerna. IVO har sett få exempel på planerad och systematisk uppföljning av att andra rutiner följs, som kan vara minst lika viktiga för patientsäkerheten, och att de leder till god och säker vård.
  • Riskanalys kan behövas även vid mindre förändringar. Vid större förändringar, till exempel inför en omorganisation genomförs riskanalyser. Men det är inte vanligt att risker analyseras vid mindre förändringar och ändrade arbetssätt, även om de kan ha stor betydelse för patientsäkerheten.

 

-  En vårdskada kan innebära ett stort lidande för både patienten och anhöriga. Om primärvården ska kunna undvika att vårdskador upprepas är IVO:s bedömning att vårdgivarens ledning behöver ta ett större ansvar för utvecklingen av, och förutsättningarna för, det systematiska förbättringsarbetet, säger Jan-Erik Ingwall.

 

I rapporten pekar IVO på flera förutsättningar för ett fungerande patientsäkerhetsarbete:

  • Vårdgivaren på central nivå behöver ta ett större ansvar. Vårdgivaren på central nivå har en unik möjlighet till överblick av det arbete som pågår i verksamheterna. Vårdgivaren kan samlat analysera uppgifter om avvikelser, klagomål och synpunkter från samtliga verksamheter i organisationen och därmed också få ett underlag för att prioritera och följa upp förbättringsåtgärder. Vårdgivaren bör i högre grad efterfråga resultat av verksamheternas förbättringsarbete. De bör också sprida erfarenheter och goda exempel inom organisationen. Utan en sådan spridning blir vårdcentralerna isolerade öar där verksamheternas samlade kompetens inte tas tillvara och kommer patienterna till gagn.
  • Personalen behöver vara delaktig. Det går inte att bedriva en patientsäker verksamhet utan personal. Hög personalomsättning ställer högre krav på systematiskt patientsäkerhetsarbete. Det kräver mer riskförebyggande arbete och behovet av egenkontroll för att säkerställa att patienterna får god och säker vård ökar. Samtidigt måste personalen ha möjlighet att delta i det systematiska förbättringsarbetet. Tillfälligt anställd personal är både en risk och en resurs att ta hänsyn till i förbättringsarbetet. Det behöver vara tydligt uttalat att det ingår i tillfälligt anställd personals uppdrag att bidra i förbättringsarbetet.
  • Patientsäkerhetskulturen behöver stärkas. I flera av verksamheterna behöver patientsäkerhetskulturen stärkas. Att personal och ledning beskriver att rapporteringsbenägenheten hämmas av en känsla att peka eller pekas ut är ett exempel på det. Att många uttrycker att de inte har tid till olika moment i förbättringsarbetet kan också tyda på att vårdgivarens ledning inte tydligt prioriterat detta eller att de inte lyckats förmedla syftet med förbättringsarbetet. Det kan vara svårt att etablera och upprätthålla en patientsäkerhetskultur i verksamheter med stor personalbrist eller hög personalomsättning. Samtidigt är det en förutsättning för att skapa en säker vård.
  • Ökad kunskap och kompetens i patientsäkerhetsarbete, analysmetodik och förbättringskunskap behövs. Förbättringskunskap är en egen kompetens. Den innebär kunskap och färdigheter i att arbeta med system, förstå variation, förändringspsykologi och pedagogik. Denna kunskap, tillsammans med kunskap om patientsäkerhet, kompetens i analysmetodik och professionell kunskap, är grunden för ett välfungerande systematiskt förbättringsarbete och därmed en av förutsättningarna för att förhindra att brister återupprepas.
  • Patienternas erfarenheter behöver tas tillvara. För att få en helhetssyn på hur verksamheten upplevs och fungerar, är det nödvändigt att fånga både personal och patienters erfarenheter. Den patient som riskerat att bli skadad eller som har skadats i vården involveras vanligtvis i utredningen av händelsen. Men även andra patienter och närstående kan genom klagomål och synpunkter tillföra mycket genom sina kunskaper och erfarenheter och kan se sådant som personalen kanske inte uppmärksammar.