Personcentrerat arbetssätt ger goda resultat i psykiatrisk tvångsvård

2019 jun 03

Nyheter

Möte om psykiatri talare på scenen

Vård som genomförs med tvång innebär ett stort ingrepp i en persons liv. Men med ett personcentrerat arbetssätt kan livskvaliteteten förbättras för personer som tvångsvårdas. Det berättade tre verksamhetsföreträdare vid IVO:s konferens om tvångsåtgärder.

Vid den konferens om tvångsåtgärder inom psykiatrin som IVO arrangerade den 22 maj deltog tre verksamhetsföreträdare, som berättade om hur de arbetar personcentrerat. Patienter och personal upplever att verksamheterna förbättrats på flera sätt.

 

Ökad delaktighet ger färre långtidsavskilda i rättspsykiatrin

Susanne Andersson är chefsöverläkare på Karsuddens Regionsjukhus. Där vårdas några av landets svårast psykiskt sjuka personer som dömts till rättspsykiatrisk vård. Sedan en tid tillbaka arbetar teamen på Karsudden personcentrerat. Bland annat driver de ett projekt för de patienter som är långtidsavskilda från övriga på avdelningen. Målet är att förbättra livskvalitet och mående för patienterna. Det har i sin tur lett till att antalet långtidsavskilda har minskat med drygt 50 procent.

 

 

Brukarstyrd inläggning på BUP bryter självskadebeteenden tidigare

Eva Holmström är chefläkare på BUP slutenvården i Malmö. Verksamheten har kontrakt med ett 20-tal ungdomar om brukarstyrd inläggning. Det innebär att personen själv kan ringa in och be att få bli inlagd när hen känner att ett destruktivt beteende eskalerar. Ofta handlar det om att bryta ett självskadebeteende. På avdelningen finns också två vårdhundar och en sångterapeut. Arbetsmodellen bygger på ett litet, tajt team som tillsammans driver det personcentrerade förhållningssättet och som är mycket närvarande i verksamheten.

 

 

Deltagande på riktigt inom Psykiatri Psykos på Sahlgrenska

Pia Ram är verksamhetssamordnare för Psykiatri Psykos vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Här har det personcentrerade arbetssättet lett till ett minskat antal tvångsåtgärder. Pia beskriver hur det i grunden handlar om synen på, och förhållningssättet till patienten. Att varje person tillåts bli delaktig på riktigt – inte bara sitta med i rummet när vården diskuteras. Och att det ska finnas en handlingsplan för hur personen vill ha det om en tvångsåtgärd blir nödvändig.