Fullmakt med behörighet att företräda patienten i alla angelägenheter

2015 okt 22

Principiella beslut

Anmälaren har gentemot vårdgivaren ingivit och åberopat en fullmakt (s.k. generalfullmakt) från patienten som befullmäktigar anmälaren att föra patientens talan i alla frågor.

Beslut  

IVO finner att det enligt gällande rätt saknas stöd för att överlåta patientens bestämmanderätt rörande vård och behandling till någon annan

 

Skälen för IVO:s beslut

Genom den information som ska ges har patienten möjlighet att påverka hälso- och sjukvårdsinsatserna. Den vård och behandling som ges ska dock alltid ske i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta krav får aldrig eftersättas. Det som nu anförts innebär att en patient inte själv kan bestämma vilken vård som ska ges (prop. 1981/82:97 s. 50). I stället ankommer det på läkaren eller annan hälso- och sjukvårdspersonal att bedöma om t.ex. en begärd undersökning behövs för att utreda vilken sjukdom patienten lider av eller vilken behandling som patientens tillstånd kräver (prop. 1981/82:97 s. 54). 

 

En rätt som patienten inte själv har, nämligen att bestämma vilken vård och behandling som ska ges, kan heller inte överlåtas till någon annan genom en fullmakt. Däremot kan fullmakten läggas till grund för att anmälaren bereds möjlighet att delta i och få information om planering och uppföljning av den vård som patienten ges. Patienten bestämmer emellertid själv om han eller hon vill ta emot erbjuden vård och behandling eller inte. 

 

De legala möjligheterna för någon annan än patienten att avgöra om han eller hon vill ta emot erbjuden vård och behandling är enligt gällande rätt små. En vårdnadshavare kan enligt bestämmelserna i 6 kap. 11 § föräldrabalken under vissa förutsättningar med rättslig verkan lämna samtycke till medicinska åtgärder för sitt underåriga barns räkning. En god man eller förvaltare enligt föräldrabalken kan ha i uppdrag att sörja för den enskildes person eller att bevaka den enskildes rätt. Varken i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller patientsäkerhetslagen (2010:659) nämns emellertid den gode mannens eller förvaltarens roll. Utgångspunkten har ansetts vara att medicinska vård- och behandlingsåtgärder är av en så personlig art att en självständig bestämmanderätt inte tillkommer ens en förvaltare (Rynning E. Samtycke till medicinsk vård och behandling s. 301; se bet. SoU82/83:35 s. 7-8. Ref. i SOU 2010:81 s. 285). 

 

I betänkandet Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna (SOU 2004:112) har lämnats förslag till nya regler om dessa frågor. Betänkandet har ännu inte lett till någon proposition från regeringen. Den utredning som anmälaren hänvisat till beträffande framtidsfullmakter har sedermera avslutat sitt uppdrag i Framtidsfullmakter (Ds 2014:16). Utredaren har där föreslagit att förordnanden i en framtidsfullmakt som omfattar åtgärder inom hälso- och sjukvården ska sakna verkan.