Regler för slutenvård gäller även när patienter vårdas på annan plats

2016 apr 19

Principiella beslut

IVO har tagit beslut i ett ärende där det framgår att landstinget försökt hitta en lösning för att frigöra platser inom slutenvården. Reglerna för slutenvård gäller även i de fall patienter faktiskt vårdas på annan plats än den inskrivande kliniken.

Av ärendet framgår att landstinget försökt hitta en lösning för att frigöra platser inom slutenvården. Vården av medicinskt färdigbehandlade och utskrivningsklara patienter har genom avtal överlåtits från landstinget till ett privat bolag.  Under vårdtiden är patienterna fortfarande inskrivna vid klinik på landstingets sjukhus. 

 

Beslut
IVO finner att så länge en patient är inskriven i slutenvården ska reglerna om slutenvård tillämpas. 

 

Skälen till beslutet
IVO ser positivt på samverkan och nya organisatoriska lösningar som utgår från patienternas behov. För nya lösningar måste det dock vara tydligt vilken lagstiftning som ska tillämpas och ansvarsförhållandena måste också tydliggöras. 

 

IVO har inte funnit någon anledning att frångå avtalsparternas överenskommelse om att den vård som bedrivs är att anse som slutenvård. 

 

Av 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, framgår att för hälso- och sjukvård, som kräver intagning i vårdinrättning, ska det finnas sjukhus. Vård som ges under intagning benämns slutenvård. Annan hälso- och sjukvård benämns öppen vård. Någon särskild definition av begreppet sjukhus har inte tagits in i HSL och framgår inte heller av förarbetena. Socialstyrelsens termbank ger heller inte någon vägledning. 

 

Utvecklingen av hälso- och sjukvården har inneburit att det i dag finns sjukhus med olika inriktningar och den vård som ges på dessa kan vara olika avancerad. Hur avancerad och specialiserad den vård som ges är skiljer sig från sjukhus till sjukhus beroende på vilka patientgrupper som ska vårdas. Vården koncentreras också ofta för att uppnå patientsäker vård av god kvalitet. 

 

Enligt IVO:s bedömning medför det förhållandet att patienterna får anses erhålla slutenvård av det privata bolaget på uppdrag av landstinget, att ingen del av den omsorg som ges patienterna kan anses utgöra socialtjänst. Detta eftersom landstinget enligt socialtjänstlagen (2001:453) inte har något ansvar för socialtjänsten. Att parterna bl.a. avtalat om att det privata bolaget ska bedriva verksamheten enligt mål, riktlinjer och allmänna råd som följer av bestämmelserna i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen med följdförfattningar saknar betydelse. 

 

Då vården vid det privata bolaget är att anse som slutenvård ska gällande bestämmelser i lag och föreskrift för slutenvård tillämpas. I det aktuella ärendet innebär detta att undersköterskor i verksamheten inte kan delegeras uppgiften att administrera läkemedel då detta strider mot i 4 kap. 3 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2001:8) om läkemedelshantering inom hälso- och sjukvården. Dessutom betyder det att den enda kostnad som kan belasta patienten under slutenvård är vårdavgift i enlighet med 26 § HSL. 

 

I det aktuella ärendet anser IVO vidare att oklarheter föreligger angående vem som ansvarar för läkarinsatser när patienterna vårdas hos det privata bolaget då motstridiga uppgifter förekommer i parternas avtal. IVO framhåller vikten av att ansvaret för olika insatser i denna typ av vårdform är tydligt. Ett otydligt ansvar för insatserna kan enligt IVO:s bedömning medföra risker för patientsäkerheten. 

 

Parterna måste också uppfylla kraven som följer av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och patientsäkerhetslagen (2010:659) vid utbyte av uppgifter om enskilda personers förhållanden inom hälso- och sjukvården. Reglerna om sekretess och tystnadplikt innebär att uppgifter, som huvudregel, endast kan överföras mellan olika vårdgivare efter att den enskilde samtyckt till detta.