Bedömning av föreståndares kompetens (9 § 9 och 9 § 10 LSS)

2014 jun 25

Principiella beslut

IVO har tidigare ansett att vissa högskoleutbildningar endast i begränsad omfattning kan anses vara relevanta. IVO har ansett vid viss brist i den formella kompetensen går det inte att ”läka” denna brist genom erfarenhet och lämplighet i övrigt.

Inte heller viss erfarenhet har ansetts kunna uppväga viss brist i den formella kompetensen. 

 

Kammarrättens bedömning i ett överklagat fall

Den som ska förestå en bostad med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 LSS ska ansvara för att arbetet organiseras så att de boende får ett gott stöd, en god service och omvårdnad och därigenom tillförsäkras goda levnadsvillkor. För detta krävs tillräcklig kunskap och kompetens, i det här fallet bl.a. en lämplig utbildning, samt ett förhållningssätt som är i enlighet med LSS och dess intentioner. Med lämplig utbildning avses relevant högskoleutbildning. Varken av lagtext eller förarbetsuttalanden framgår vad som avses med sistnämnda uttryck. Frågan får därför avgöras i varje enskilt fall. Eftersom kravet på tillstånd att bedriva enskild verksamhet i stor utsträckning syftar till att upprätthålla de övergripande kvalitetskraven i LSS bör utbildningskravet enligt kammarrättens mening inte ställas alltför högt. Alltför höga krav kan dessutom befaras inskränka en huvudmans möjligheter att i enlighet med vad som anges i förarbetena själv organisera sin verksamhet på ett ändamålsenligt sätt. Därtill kommer att en för snäv bedömning av utbildningskriteriet riskerar att utesluta i övrigt erfarna och kompetenta personer från uppdrag som föreståndare. 

 

Härutöver anser kammarrätten att inget hindrar att smärre brister i den formella kompetensen av förut nämnda skäl avhjälps av andra faktorer, såsom annan utbildning och erfarenhet. 

 

Skälen för IVO:s beslut att inte överklaga kammarrättens beslut

Mot bakgrund av att IVO avser att bedriva en tillsyn som fokuserar på de tillsynade verksamheternas kvalitet, ska en samlad bedömning göras av samtliga relevanta omständigheter i varje enskilt ärende. Det innebär givetvis att IVO ska följa lag och föreskrifterna på området, men i dessa fall ska tolkningen av begreppet ”relevant högskoleutbildning” göras genom en sammanvägd bedömning av omständigheter som IVO anser relevanta för att säkra kvaliteten i omsorgen om personerna som vistas i hemmen. 

 

IVO har avgjort ett antal ärenden efter kammarrättens dom som rör föreståndarens kompetens i verksamhet som bedrivs med stöd av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Det handlar dels om fyra ärenden om tillstånd att bedriva enskild verksamhet enligt 9 § 9 LSS (grupp- och servicebostad) och 9 § 10 (daglig verksamhet), dels om ett ärende om tillsyn av en kommunal verksamhet som bedrivs med stöd av 9 § 9 LSS. 

 

Tillämpliga bestämmelser

Av 6 § LSS framgår bl.a. att verksamhet enligt lagen ska vara av god kvalitet samt att det ska finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad ska kunna ges. Av 3 § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS-förordningen, framgår att för bland annat gruppbostäder ska det finnas en person med lämplig utbildning som förestår verksamheten. 

 

Av 5 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2002:9) om bostad med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 LSS, framgår att med lämplig utbildning enligt 3 § LSS-förordningen avses en högskoleutbildning som är relevant för att en person ska kunna förestå verksamheten i en gruppbostad. 

 

Beslut

I samtliga tillståndsärenden bedömde IVO att föreståndaren uppfyllde de krav som ställs för att kunna förestå verksamheten ifråga. 

 

I tillsynsärendet valde IVO att inte rikta någon kritik mot den kommunala nämnden, trots att det var tveksamt om föreståndarens brister i den formella kompetensen kunde avhjälpas fullt ut av hennes övriga relevanta utbildning och arbetslivserfarenhet. Dock var den verksamhet som bedrevs av god kvalitet och ingen kritik hade framkommit mot föreståndarens sätt att utföra sitt arbete. 

 

Skälen för IVO:s beslut

Ärende om ändring av tillstånd att bedriva verksamhet enligt 9 § 10 LSS (daglig verksamhet)

Den person som företaget ville ha godkänd som ny föreståndare hade en utbildning som i viss utsträckning var lämplig i relation till den verksamhet som ansökan avser. 

Vidare hade hon en mångårig erfarenhet av målgruppen för verksamheten och hade dessutom haft en arbetsledande funktion under en period om cirka fem år. Sammantaget ansåg IVO att den aktuella personen hade den kompetens som krävs för att kunna förestå verksamheten. 

 

Ärende om ändring av tillstånd att bedriva verksamhet enligt 9 § 9 LSS (gruppbostad)

Den person som var aktuell som föreståndare för verksamheten hade en utbildning som var relevant för uppdraget. Hon hade även erfarenhet från liknande verksamhet som bedömdes vara av tillräcklig omfattning. 

 

Ärende om ändring av tillstånd att bedriva verksamhet enligt 9 § 9 LSS (gruppbostad)

Den person som företaget ville ha godkänd som föreståndare hade en utbildning som bedömdes i viss utsträckning vara relevant för uppdraget. Han hade erfarenhet av att starta och driva gruppbostad i kommunal regi, av arbete i ledande ställning i flera olika verksamheter samt vissa arbetsuppgifter som en föreståndare i en gruppbostad ansvarar för. Hans arbete inom hälso- och sjukvården har omfattat personer med delvis samma problematik och behov som kan finnas hos den aktuella målgruppen. IVO bedömde att den aktuella personen uppfyllde de krav som ställs för att förestå verksamheten. 

 

Ärende om ändring av tillstånd att bedriva verksamhet enligt 9 § 9 LSS (servicebostad)

Den person som företaget ville ha godkänd som föreståndare hade en utbildning som i viss utsträckning var lämplig för uppdraget. Hon hade en flerårig erfarenhet som chef/föreståndare i LSS-verksamheter och andra verksamheter med samma eller liknande målgrupp. IVO bedömde att den aktuella personen uppfyllde de krav som ställs för att förestå verksamheten. 

 

Ärende om tillsyn av kommunal verksamhet som bedrivs med stöd av 9 § 9 LSS (gruppbostad)

IVO pekade på skillnaden mellan tillståndsprövning och tillsyn av en befintlig verksamhet. I det förstnämnda fallet ska IVO göra en bedömning av den tilltänkta föreståndarens kunskap och kompetens innan han eller hon har påbörjat sitt uppdrag. I det senare fallet har IVO möjlighet att undersöka om verksamheten faktiskt bedrivs med god kvalitet. IVO konstaterar att syftet med kravet på relevant högskoleutbildning får anses vara att så långt som möjligt säkerställa att föreståndare för gruppbostäder har tillräcklig kunskap och kompetens för att kunna bedriva en verksamhet som är av god kvalitet. 

 

Föreståndaren för den aktuella gruppbostaden hade 7,5 högskolepoäng. Dock hade hon en lång erfarenhet som chef samt erfarenhet av och kunskap om den aktuella målgruppen. Hon hade även vidareutbildning som IVO bedömer vara relevant för uppdraget. De brister som identifierades i tillsynen hade åtgärdats och inga andra brister har konstaterats i verksamhetens kvalitet. I heller hade det framkommit någon kritik i övrigt mot hur verksamheten bedrivs. 

 

IVO ansåg att det var tveksamt om bristerna i föreståndarens formella kompetens avhjälps av hennes övriga relevanta utbildning och arbetslivserfarenhet. Dock var den verksamhet som bedrevs av god kvalitet och ingen kritik hade framkommit mot föreståndarens sätt att utföra sitt arbete. IVO ansåg att alltför höga krav kan inskränka en huvudmans möjlighet att själv organisera sin verksamhet på ett ändamålsenligt sätt samt utesluta i övrigt erfarna och kompetenta personer från uppdrag som föreståndare. IVO riktade ingen kritik mot den kommunala nämnden. 

 

I detta ärende valde således IVO att inte tvinga fram ett byte av föreståndaren, trots att det fanns mer omfattande brister i den formella kompetensen, än vad som var fallet i de ovan refererade kammarrättsavgörandena.