Enskilda som delar rum på korttidsboende (SoL)

2015 apr 20

Principiella beslut

IVO genomförde i maj 2014 en verksamhetstillsyn vid ett korttidsboende. Tillsynen genomfördes med anledning av en anmälan enligt lex Sarah om ett allvarligt missförhållande på ett korttidsboende.

Anmälan gällde två personer med demenssjukdom som delade lägenhet. Omsorgspersonalen påträffade en av dem död och den andra skadad på natten. Till IVO har det dessutom kommit in en lex Maria anmälan gällande läkemedelshantering. Personal gav läkemedel, bland annat insulin, till fel patient. När händelsen inträffade bodde två personer i samma rum på ett korttidsboende. 

 

Beslut

IVO avslutar ärendet, men konstaterar att den enskildes behov och önskemål ska vara avgörande för om den erbjuds ett eget rum. Vid bedömningen av behovet ska den enskildes integritet och säkerhet vägas in. Den som har behov av ett eget rum bör erbjudas ett sådant. IVO är vidare kritisk till användandet av identitetsband och anser att personalen ska ha kännedom om dem som vistas i ett boende. 

 

Skälen för IVO:s beslut

I 1 kap. 1 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), SoL, anges att verksamheten ska bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. 

 

Enligt 3 kap. 3 § SoL ska insatserna inom socialtjänsten vara av god kvalitet. För utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. 

 

IVO har i sin tillsyn funnit att personer utan släktskap eller annan relation och med olika behov av omsorg delar rum i en enrumslägenhet på korttidsboendet. Det har framkommit att de boende kan få dela rum under längre tid än några enstaka dygn. Vidare framgår att det inträffar att de båda personer som delar rum får hjälp i samma hygienutrymme samtidigt eller bakom skärm eller draperi i det delade rummet i enrumslägenheten. 

 

Den ansvariga nämnden uppger att de säkerställer att de enskilda får sina behov av trygghet, säkerhet och personlig integritet tillgodosedda genom att verksamheten är bemannad dygnet runt och att personalen gör täta tillsyner. Tillgång till larm finns. Den personliga integriteten garanteras vid omvårdnadssituationer genom användandet av draperier. Dock anser nämnden att det är svårt att upprätthålla den personliga integriteten vid toalettbesök. Sekretessen mellan enskilda upprätthålls genom avidentifierade rapporteringar i personalrummet. Vid läkarbesök eller vårdplaneringar försöker personalen planera så att den andra personen inte befinner sig i rummet vid dessa tillfällen eller kan samtalen ske i annat rum. Nämnden anför även att för att säkerställa att de två personer som delar rum inte ska blandas ihop vid läkemedelshantering har det införts en rutin att enskilda bär identitetsband runt handleden. 

 

IVO kan konstatera att den enskilde enligt nämnden kan välja att tacka ja eller nej till erbjudet korttidsboende. Om den enskilde inte vill dela lägenhet, erbjuds korttidsplats på ett annat korttidsboende när en sådan plats finns. Den enskilde får vänta i hemmet eller på sjukhus till dess att en enrumslägenhet på korttidsboendet blir ledig. 

 

Nämnden uppger även att det görs en riskbedömning inför varje inflyttning. Den tar då ställning till om de enskilda kan vistas i samma rum på korttidsboendet. Därefter görs regelbundna riskbedömningar av de enskilda under vistelsen på korttidsboendet. 

 

IVO anser att den enskildes behov och önskemål ska vara avgörande för om den erbjuds ett eget rum. Vid bedömningen av behovet ska den enskildes integritet och säkerhet vägas in. En enskild som har behov av ett eget rum bör erbjudas ett sådant. 

 

IVO är kritisk till användandet av identitetsband för att personal ska veta vem den enskilde är. Verksamheten måste arbeta på ett sådant sätt att personalen har kännedom om alla dem som vistas i verksamheten.