Delaktighet för barn och unga i samhällets vård

2015 dec 01

Rapporter

Rapporten behandlar IVO:s tillsyn över HVB som tar emot barn och unga och SiS-ungdomshem. Under 2014 var fokus för tillsynen av dessa verksamheter att granska barns och ungas delaktighet i vården och omsorgen på de hem som tar emot dem.

Ung man pratar med en kvinna

Sammanfattning

I rapporten presenteras Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) iakttagelser från 2014 års tillsyn av hem för vård eller boende (HVB) som tar emot barn och unga och de särskilda ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS-ungdomshem). Fokus för tillsynen har varit barn och ungas delaktighet i vården och omsorgen på de hem som tar emot dem.

 

I rapporten undersöks de ungas delaktighet utifrån tre olika frågeställningar. Hur IVO bedömer de ungas delaktighet efter genomförda inspektioner, hur de unga själva bedömer sin delaktighet, och hur IVO bedömer att verksamheterna arbetar med delaktighet på en systematisk nivå.

 

IVO bedömer att de flesta verksamheter ger bra förutsättningar för delaktighet

På en övergripande nivå bedömer IVO att de allra flesta hem erbjuder de unga en bra möjlighet till delaktighet under deras vistelse på verksamheten. Resultatet skiljer sig något åt beroende på vilken verksamhetstyp som granskas. IVO bedömer att delaktigheten är något sämre på HVB för ensamkommande jämfört med HVB för barn och unga.

 

Även om det övergripande resultatet är bra finns det verksamheter som behöver utveckla sitt arbete med delaktighet.

  • På HVB för ensamkommande barn och HVB för barn och familj handlar det främst om att de unga inte känner till sin genomförandeplan.
  • På HVB för barn och unga finns utvecklingsbehov främst när det kommer till de ungas möjlighet att påverka innehållet i verksamheten under vistelsetiden.
  • När det gäller SiS-ungdomshem handlar IVO:s kritik oftast om hur verksamheterna beslutar och genomför åtgärden att hålla en ungdom i avskildhet.

 

Många unga upplever sin delaktighet som låg

Många av de unga upplever att deras delaktighet på hemmet är låg. Det framgår av en enkät som IVO ger ungdomarna möjlighet att besvara i samband med inspektionerna.

 

Resultatet från enkäten varierar beroende på verksamhetstyp. På HVB för ensamkommande och SiS-ungdomshem är känslan av att inte kunna påverka vanligare än på HVB för barn och unga. Exempelvis svarar:

  • var femte på HVB för ensamkommande barn att hon eller han inte kan vara med och påverka på sitt HVB,
  • var tredje boende på SiS-ungdomshem att de varken kan vara med och påverka eller att personalen lyssnar på dem.

 

Var fjärde HVB saknar ett systematiskt arbete med delaktighet

När det kommer till verksamheternas systematiska arbete med delaktighet visar tillsynen olika resultat beroende på vilken verksamhetstyp som granskas.

  • I stort sett samtliga granskade SiS-ungdomshem arbetar systematiskt med de ungas delaktighet. 
  • På de övriga HVB som granskats saknar däremot nästan var fjärde ett systematiskt arbete med delaktighet.

 

Övergripande diskussion om rapportens resultat

Sammantaget visar rapporten att de flesta HVB och ungdomshem erbjuder barn och unga goda möjligheter till delaktighet. Samtidigt känner många av de unga som vistas på hemmen att de inte har möjlighet att påverka. 

 

Enkäten där ungdomarna anger hur de ser på sin delaktighet fylls i anonymt. Den som fyller i enkäten anger varken namn på sig själv eller på den verksamhet som hon eller han vistas på. IVO har därför ingen möjlighet att avgöra om de ungdomar som inte känner sig delaktiga är jämnt spridda över samtliga verksamheter eller om de främst är koncentrerade till ett fåtal av hemmen. IVO kan därmed inte heller avgöra i vilken utsträckning de ungas upplevelse av delaktighet skiljer sig åt mellan de verksamheter IVO bedömer som bra jämfört med de IVO bedömer som mindre bra. 

 

På sätt och vis är det inte så förvånande att de unga upplever sin delaktighet som dålig. Oavsett vilken typ av hem de vistas på har de alla det gemensamt att de befinner sig i en utsatt livssituation. Det finns därför anledning att tro att känslan av delaktighet kan påverkas av mycket mer än de aspekter som IVO granskat i den tillsyn som den här rapporten baseras på. 

 

IVO vill samtidigt poängtera att det är den unge och dennes behov som ska stå i centrum. Huruvida man är delaktig i ett sammanhang eller inte är till stor del en subjektiv uppfattning. Det är därför viktigt att hemmen inte slår sig till ro med att erbjuda delaktighet genom att beta av en på förhand bestämd åtgärdslista. IVO ser positivt på att en stor andel av granskade HVB och SiS-ungdomshem får bra resultat i de områden som myndigheten har granskat. Men för att vården och omsorgen ska bli riktigt bra behöver verksamheterna anstränga sig för att erbjuda var och en av de unga den delaktighet som passar just dennes behov, förmåga och utveckling.