Elevhälsan

2015 maj 01

Rapporter

Tillsyn av elevhälsans medicinska och hälsofrämjande roll i sju län.

Sammanfattning och slutsatser

Elevhälsan omfattar såväl medicinska, psykologiska, psykosociala som pedagogiska insatser. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har tillsynsansvar över elevhälsans hälso- och sjukvård och dess personal. Under 2014 genomfördes en tillsyn av elevhälsan i sju län med syfte att bedöma kvalitet och patientsäkerhet. Med denna rapport redogörs för den aktuella tillsynens iakttagelser - särskilt i de avseenden där IVO har noterat att det finns förbättringsbehov.

 

Av IVO:s tillsyn framgår att elevhälsan inom många områden fungerar tillfredsställande. En ny vägledning [1] har inneburit ett tydliggörande av elevhälsans uppdrag och roller. Elevhälsan hinner i regel med att genomföra vaccinationer, hälsobesök och kontroller. Det finns dock en önskan om att kunna arbeta mer med allmänt förebyggande aktiviteter. Det kan handla om riskområden som rökning, alkohol, droger, stress, kränkande behandling eller diskriminering i skolan. Det kan också handla om att ta fram rutiner för tidig upptäckt av barn som behöver extra stöd eller informationsspridning om olika typer av hälsorisker. Detta är också en viktig del i elevhälsans hälsofrämjande roll.   

 

För att alla barn och unga ska ges bästa möjliga förutsättningar för en god hälsa och utveckling krävs en väl fungerande elevhälsa, men även god samverkan med andra aktörer i vård- och omsorgskedjan. Elevhälsan samverkar med t.ex. barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), primärvården, barn- och ungdomshabiliteringen, barnkliniken, specialpedagogiskt centrum (SPO), optiker samt asyl- och integrationshälsan. Elevhälsan samverkan även med socialtjänsten.

 

I tillsynen redovisas brister och svagheter i samverkan mellan elevhälsan och andra aktörer. När det gäller socialtjänsten önskar elevhälsan en högre grad av återkoppling efter att skolan har gjort en orosanmälan. Man önskar information om huruvida en utredning har inletts eller inte, men får sällan dessa uppgifter återkopplade. Samverkan med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) måste också stärkas. Det råder dels i vissa fall oklarheter om hur omfattande elevhälsans utredningar ska vara och när de ska göras, dels saknas i vissa fall en tydlighet gällande remisskraven mellan elevhälsan och BUP. Konsekvenserna av otydlig ansvars- och arbetsfördelning mellan vårdgivarna är att elever ”bollas” fram och tillbaka. Dessutom har elevhälsan i några fall begränsade resurser för att göra de basutredningar som BUP kräver för att ta emot barn och ungdomar, vilket innebär att det kan ta lång tid innan en basutredning är genomförd. Till detta kommer att BUP i några fall också har långa kötider, vilket i sin tur innebär både lång väntan för eleven och att tidigare gjorda basutredningar riskerar att bli gamla och måste göras om.

 

Otydlighet i ansvarsfördelning mellan den allmänna hälso- och sjukvårdens olika verksamheter kan också ha betydelse för barns och ungdomars möjlighet att få hjälp om de mår psykiskt dåligt. Exempelvis uppger representanter för elevhälsan att elever som har fyllt 18 år riskerar att falla mellan stolarna p.g.a. oklara ansvarsförhållanden mellan BUP och vuxenpsykiatrin.

 

I en omfattande granskning,[2] som genomfördes för fem år sedan, konstaterade tillsynsmyndigheten liknande problem som de som nu framkommer av denna tillsyn. Den visade bland annat att det rådde oklara ansvarsförhållanden för primära behandlingsinsatser till barn mellan sex och arton år med psykisk ohälsa och att ungdomar som befinner sig i gränslandet mellan BUP:s och vuxenpsykiatrins ansvarsområden har svårt att få akut hjälp. I Socialstyrelsens nya vägledning[3] betonas vikten av väl utvecklad samverkan med andra vårdaktörer för att elevhälsans arbete ska fungera tillfredsställande för elever i skolan. Historiken och tillsynen 2014 visar således att det finns kvarstående problem att lösa.

 

En fungerande samverkan är alltså fortfarande en utmaning för elevhälsan och andra viktiga aktörer på området. Behovet av en väl fungerande vårdkedja för barn och ungdomar har inte minskat, utan har snarare blivit mera uttalat. Ansvaret för att skapa en förtroendefull och ändamålsenlig samverkan är gemensamt för berörda verksamheter. Ett misslyckande kan innebära förödande konsekvenser för enskilda barn och ungdomar.

 

Med hänsyn till vad som framkommit i tillsynen anser IVO att det är angeläget att kommunerna:

  • säkerställer att elevhälsan har de förutsättningar som behövs för att

- uppfylla lagstiftarens intentioner när det gäller mera generellt förebyggande insatser

- ge barn och ungdomar med särskilda behov av stöd och hjälp de insatser de behöver i rimlig tid

  • ser över sin samverkan med andra viktiga aktörer för att skapa en stark och tydlig vårdkedja, genom att

- tydliggöra vem som ansvarar för olika utredningsinsatser och dess innehåll

- tydliggöra förutsättningarna för återföring av uppgifter från socialtjänsten


[1] Vägledning för elevhälsa (2014). Socialstyrelsen och skolverket.

[2] Barn och ungdomar med psykisk ohälsa – vem tar hand om dem? (2010) Socialstyrelsen.

[3] Vägledning för elevhälsa (2014). Socialstyrelsen och skolverket.