Samverkan för patienter och brukares välbefinnande - Missbruks- och beroendevården

2016 dec 01

Rapporter

Samverkan mellan olika verksamheter är viktig för att vård- och omsorgskedjan ska vara hållbar men är något som IVO ofta ser brister.

Sammanfattning

I missbruks- och beroendevården får ofta enskilda vård och omsorg från flera olika aktörer. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har identifierat samverkan och brister i vård- och omsorgskedjan som ett riskområde då enskilda hamnar i kläm mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård eller andra verksamheter. Risken då samverkan inte fungerar är att individen inte får en god vård och omsorg, tappar motivationen att fortsätta arbeta med sitt missbruk och att målet som individen och verksamheterna sätter upp inte nås.

 

För att samverkan ska fungera krävs att verksamheterna har rutiner och en struktur som möjliggör det. Det krävs också ett arbetssätt där man kan ta lärdom av och utvärdera sitt arbete för att säkerställa att vård och omsorg är av god kvalitet. IVO har sett att kommunerna många gånger brister i sin myndighetsutövning vilket är en grundpelare för att samverkan ska kunna upprättas. IVO vill med denna sammanställning belysa utmaningarna med samverkan och hur verksamheterna ökar förutsättningarna för att enskilda får en god vård och omsorg. Denna sammanställning baseras på tillsyner i fyra kommuner och åtta HVB/verksamheter som bedriver missbruksvård.

 

IVO:s iakttagelser

De iakttagelser IVO har gjort angående samverkan och kommunernas myndighetsutövning är:

  • Samordnad individuell plan (SIP) upprättas sällan trots att den enskilde har behov av insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård. - HVB som aktör glöms bort när planer utformas och får inte heller ta del av planeringen.

  • HVB-hemmen anser att samverkan med hälso- och sjukvården är problematisk.

  • Enskilda får hjälp men genom bristande rutiner och dokumentation är det svårt att veta om de utförda insatserna är de bästa för individen.

  • När kommunerna utför egenkontroll granskas inte journaler och annan dokumentation vilket ger begränsat lärande för verksamheterna.

  • Mindre kommuner ställs inför särskilda utmaningar där varje enskilt ärende kan kräva ett individuellt angreppssätt.