Tar socialtjänsten sitt ansvar för barn och unga?

2014 okt 01

Rapporter

Hantering av anmälningar och genomförande av utredningar.

Sammanfattning

Underlaget till rapporten är 24 inspektioner under 2013 och 2014 där IVO har granskat nämndernas hantering av barnavårdsärenden. Sammantaget visar inspektionerna att det i anmärkningsvärt stor utsträckning finns allvarliga brister i nämndernas hantering av anmälningar och genomförande av utredningar. Detta innebär att det skyddsnät som samhället anser ska finnas för barn och unga i praktiken inte fungerar för många av dem. Bristerna som har framkommit är så pass allvarliga att det krävs att nämnderna vidtar åtgärder för att säkerhetsställa att man följer de lagregler som finns. Vidare behövs ett helhetsgrepp om verksamheten för att finna långsiktiga och hållbara lösningar vad gäller exempelvis kompetensutveckling, rekrytering och systematiskt kvalitetsarbete.

 

Anmälningar utreds inte trots att det finns skäl 

Den allvarligaste bristen är att IVO funnit relativt många anmälningar som inte lett till utredning, men där IVO bedömer att det fanns skäl att utreda. Det stöd och skydd som kan ges av socialtjänsten till barn och unga som växer upp i familjer med exempelvis missbruk, psykisk sjukdom, sexuella övergrepp eller där våld förekommer är mycket betydelsefullt. Eftersom följderna av uteblivet skydd och stöd kan bli ödesdigra är det särskilt allvarligt om nämnden inte utreder anmälningar som rör detta.

 

Skyndsamhetskravet beaktas inte 

En annan allvarlig brist är att många förhandsbedömningar och utredningar inte slutförts inom lagstadgad tid. Den lagstadgade tiden ska ses som en yttre gräns för hur lång tid ett ärende får ta. En förlängning av tiden som krävs för genomförande måste motiveras, men detta har sällan skett i de förhandsbedömningar och utredningar som förlängts. Skyndsamhetskravet i handläggningen är en viktig aspekt för barn och unga som befinner sig i en svår situation. Att anmälningar inte utreds trots skäl och att nämnderna överskrider tidsramar utan att särskilda skäl anges innebär att man inte uppfyller lagens krav. Påtalade brister innebär i sin tur att man inte säkerhetsställer att barns rättigheter tillgodoses, vilket kan få svåra följder för det enskilda barnet.

 

Barnrättsperspektivet bör implementeras ytterligare 

IVO har även funnit andra områden i nämndernas handläggning där det finns behov av förbättringar. Det handlar exempelvis om att nämnderna bör samtala med barn och unga i högre utsträckning än vad som görs idag. Det barnrättsperspektiv som ska råda medför bland annat att barn och unga ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör dem. Lagstiftningen måste också beaktas beträffande vilken typ av uppgifter som får inhämtas under en förhandsbedömning. Alltför ofta har IVO funnit att flera nämnder genomför utredningsåtgärder inom ramen för förhandsbedömningar. Vidare är det viktigt att lagstiftningen följs vad gäller dokumentation, t ex att väsentliga och ändamålsenliga uppgifter framgår samt att förhandsbedömningar som inte leder till utredning och skyddsbedömningar motiveras tydligt. Att beakta barns bästa innebär bland annat att nämnderna i sin handläggning genomför bedömningar vad gäller beslutens inverkan på barns och ungas situation samt på vilka sätt besluten gynnar barns utveckling. Detta behöver framgå i dokumentationen.

 

Rekryteringssvårigheter en vanlig orsak till brister 

Ledningen i nämnderna anger ofta svårigheter att rekrytera och behålla erfaren personal, kompetensbrister, sjukskrivningar, tidsbrist och stress i arbetet som huvudsakliga anledningar till påtalade brister. Vad gäller svårigheten att rekrytera är det rimligt att anta att detta framförallt berör små kommuner, men det har visat sig att även större kommuner har svårt att hitta och behålla erfarna socialsekreterare och chefer till verksamheten. Nämndernas svårigheter att säkra en tillräcklig bemanning med nödvändig kompetens är ett allvarligt problem som kräver välgrundade, strategiska och uthålliga åtgärder.

 

Tydliga rutiner behövs i nämnderna 

I vissa nämnder efterlyser socialsekreterarna mer stöd i ärendehanteringen, bättre introduktion av nyanställda samt tydligare rutiner, samverkan och organisation från ledningen. I några enstaka fall anges också att de har märkt att politikerna vill spara pengar och att resurserna är knappa. I många nämnder arbetar man regelbundet med att förbättra rutiner och arbetssätt. Det kan handla om att man exempelvis har skapat en mottagningsfunktion för anmälningar, inrättat bevakningsfunktioner för att förhindra långa utredningstider, infört kollegiegranskning och återkommande utbildningar.

 

IVO rekommenderar effektivare systematiskt kvalitetsarbete 

Det finns flera faktorer som kan påverka i vilken utsträckning en nämnd lyckas med uppgiften att följa gällande regler och implementera barnrättsperspektivet i verksamheten. Enligt 3 kap. 1 § SOSFS 2011:9 ansvarar dock den som bedriver socialtjänst för att det finns ett ledningssystem för verksamheten. Ledningssystemet ska användas för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. Den som bedriver verksamheten ska med stöd av ledningssystemet planera, leda, kontrollera, följa upp, utvärdera och förbättra verksamheten. Det är såldes viktigt att nämnderna kontinuerligt undersöker var i verksamheten och handläggningsprocessen som det kan finnas behov av förbättringar. Även av det skälet är det viktigt att det av dokumentationen går att utläsa och följa handläggningsprocessen. Mot bakgrund av påtalade brister rekommenderar IVO att förvaltningsledningen förstärker det systematiska kvalitetsarbetet för att komma tillrätta med bristerna. Det yttersta ansvaret åvilar dock den politiska ledningen.

 

Boendeort kan ha betydelse för om barns behov av skydd och stöd tillgodoses 

Såväl socialsekreterare som ledning uppger i många fall att de är väl medvetna om barns rätt och sitt uppdrag, men samtidigt inser de att de inte alltid förmår att hantera anmälningar och utredningar rättssäkert. Även om bilden av nämndernas arbete med barn och unga kan uppfattas som mörk bör tilläggas att vissa nämnder har större brister än andra. Dessutom åtgärdar vissa nämnder påtalade brister relativt snabbt, medan det i andra nämnder tar betydligt längre tid. Sammantaget innebär dock detta att boendeort kan vara avgörande när det gäller om barns och ungas behov av skydd och stöd tillgodoses och därmed i vilken utsträckning barns rätt till skydd och stöd beaktas i olika kommuner.