Tillsyn av tandvården 2013

2014 maj 01

Rapporter

Rapporten redovisar den tillsyn som Socialstyrelsen och IVO genomfört under 2013 avseende tandvård. Underlaget bygger på iakttagelser i tillsynen och en genomgång av totalt 135 anmälningar om vårdskador, klagomål från patienter och egeninitierad tillsyn.

Sammanfattning

Tillsynsresultatet visar på brister inom såväl offentligt som privat bedriven tandvård. Bristerna handlar om allt från bristfällig journalföring till felaktig eller fördröjd behandling.

 

Få anmälningar om vårdskador

Hälso- och sjukvården anmäler inte alla allvarliga vårdskador till tillsynsmyndigheten. Det finns uppgifter som indikerar att lex Mariaanmälningarna från tandvården också borde vara betydligt fler än de som registreras hos IVO idag. Vårdgivare inom den offentligt drivna tandvården har större benägenhet än privata vårdgivare att uppfylla sin skyldighet att anmäla vårdskador till tillsynsmyndigheten. Endast tre av tio anmälningar kommer från privata verksamheter inom tandvården. Samtidigt rör sju av tio klagomålsbeslut med kritik på brister verksamheter som bedrivs i privat regi.

 

Vårdgivare behöver dokumentera bättre för högre patientsäkerhet

Det är vanligt att patientjournalerna saknar väsentliga anteckningar om bakgrund och motiv till den valda behandlingen. I flera fall är delar av dokumentationen otydlig eller saknas helt, exempelvis röntgenbilder. En annan observation är att vårdgivare låter förprogrammerade ekonomiska koder ersätta anteckningar om diagnoser och utförd vård. Dessa brister har visat sig utgöra risker för felaktig behandling och i vissa fall ett försämrat tillstånd hos patienten.

 

Brister i bemötande och kommunikation påverkar patientsäkerheten

I klagomål framkommer ofta uppgifter om att patienten inte blivit korrekt bemött eller omhändertagen. I drygt en tredjedel av besluten med kritik (17 av 46) konstaterade tillsynsmyndigheten att de berörda patienterna inte hade fått information om riskerna eller konsekvenserna av behandlingen, eller att tandläkaren hade påbörjat behandlingen utan att ha lyssnat eller tagit hänsyn till patientens önskemål. Denna brist på kommunikation leder också till att patienter inte blir remitterade till en annan behandlare, trots uppenbara behov av mer kvalificerad vård. Det har lett till felaktiga eller fördröjda behandlingar.