Tillsynsombud är inte rätt väg att gå

2014 okt 01

Rapporter

Slutrapport från verksamheten. För att uppmärksamma barn och unga i familjehem beslutade regeringen om en treårig försöksverksamhet med tillsynsombud. Tillsynsombuden skulle regelbundet utöva tillsyn och samtala med barnen.

Sammanfattning

Regeringen gav 2009 Socialstyrelsen i uppdrag att förbereda och genomföra en försöksverksamhet med tillsynsombud för barn och unga placerade i familjehem. 

Den 1 juni 2013 bildades den nya myndigheten Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som övertog ansvaret för försöksverksamheten. Försöket med tillsynsombud har genomförts under tre år och har följts upp och utvärderats av Örebro universitet. IVO redovisar i denna rapport de sammantagna erfarenheterna från försöksverksamheten. Utvärderingens resultat redovisas i Örebro universitets slutrapport: ”Utvärdering av den nationella försöksverksamheten med tillsynsombud”.


Regeringens skäl till uppdraget var att barnen skulle få kontakt med en oberoende instans och att tillsynen över socialtjänsten skulle stärkas. Bakgrunden är brister som tillsynen iakttagit när det gäller kommunernas ansvarstagande för de placerade barnen. Ombuden skulle bilda sig en uppfattning om barnet blir omhändertaget på ett tillfredställande sätt och om förutsättningarna för placeringen följs upp av socialtjänsten. Försöksverksamheten har genomförts i tio kommuner och berört 58 barn. I utvärderingen har ytterligare tio kommuner och 38 barn ingått som jämförelsegrupp. Tio inspektörer från Socialstyrelsen, senare IVO, medverkade som tillsynsombud. Ombuden träffade barnen regelbundet och hade också kontakt med familjehemmen och socialsekreterarna.

 

IVO:s slutsatser
Det har varit bra med tillsynsombud. IVO konstaterar att tillsynsombudens arbete i de kommuner som omfattades av försöket har haft viss effekt. Kommunerna har gjort förbättringar efter att brister påpekats, och de barn som ingått i projektet har haft tillgång till en oberoende person som stöd och som en länk till socialtjänsten.

Utvärderingen visar att barnen varit nöjda med ombuden och att de inneburit en positiv skillnad för en del barn. IVO anser ändå inte att tillsynsombud är rätt metod för att tillförsäkra de familjehemsplacerade barnen en trygg och säker vård. Det finns flera orsaker till IVO:s tveksamhet. Det huvudsakliga skälet är att försöksverksamheten genomförts under förutsättningar som är svåra att nå upp till om den skulle omfatta alla kommuner och alla de cirka 13 000 barn och ungdomar som är placerade i familjehem. De sammantagna erfarenheterna från försöket talar ytterligare mot en verksamhet med tillsynsombud.

 

Socialnämnden har ansvaret för familjehemsvården
Socialnämnden och socialtjänsten ska följa vården av barn i familjehem. Socialsekreteraren ska besöka barnen regelbundet och försäkra sig om att de har det bra. En tillgänglig socialsekreterare kan därför vara ett stöd för barnet på samma sätt som tillsynsombuden varit.

IVO konstaterar att förutsättningarna för en positiv utveckling av familjehemsvården har förbättrats sedan försöksverksamheten startade 2010. Bland annat har socialnämndens ansvar förtydligats genom lagändringar, och kommunerna har tillgång till olika kunskapsstöd som Socialstyrelsen utarbetat de senaste åren. En lagändring som kan ha stor betydelse är bestämmelsen om en särskilt utsedd socialsekreterare för barn som placeras i familjehem och på HVB. För att lagändringen ska innebära en positiv skillnad för barnen måste barnets socialsekreterare ha tillräcklig kompetens och kunskap om barn. Det är också viktigt att socialsekreteraren har en arbetssituation som gör det möjligt att vara tillgänglig för barnet och erbjuda en förtroendefull relation.

 

Barn i familjehem behöver inte fler aktörer
Ombuden i försöksverksamheten har utövat tillsyn och samtidigt varit stödpersoner för barnen. De besökte barnen i familjehemmen och samtalade med dem enskilt. I många fall har de varit barnens länk till socialtjänsten. Tillsynsombuden tyckte själva att de kunde hjälpa barnen. En del barn hade det bra och tryggt och behövde inte fler vuxna att prata med.

Erfarenheterna från försöket visar att det är svårt och vanskligt att vara tillsynsombud. Ombudens kompetens och erfarenhet har varit viktig i kontakterna med barnen. Ombuden har byggt upp en förtroendefull relation, ibland under lång tid, och de har noga undvikit att utsätta barnen för plötsliga separationer och andra besvikelser.

Barn i familjehem har många aktörer omkring sig. Ibland är det svårt för dem att förstå de vuxnas uppgift och vad de förväntas göra. Om barnens nätverk utökas med tillsynsombud ökar antalet kontakter. Olika roller och uppgifter riskerar att bli otydliga, både för barnen och för de olika aktörerna. Ju fler aktörer, desto större är risken för att barnen utsätts för separationer.

 

Verksamhet med tillsynsombud är alltför resurskrävande
Tillsynsombuden var alla erfarna inspektörer och socialarbetare och har uppfattats som professionella och kompetenta av familjehemmen och socialtjänsten. Därmed har de haft goda förutsättningar både att påverka socialtjänsten och att nå fram till barnen. Det skulle kräva stora resurser att bygga upp en verksamhet som omfattar alla kommuner och alla barn i familjehem med ombud med motsvarande kompetens och mandat. Det är inget alternativ att engagera lekmän. Man kan inte förvänta sig samma effekt av tillsynen med icke-professionella ombud.

 

En riskbaserad tillsyn är effektivare
I försöksverksamheten har tillsynen utgått från situationen för varje enskilt barn. Istället kan IVO genom en riskbaserad tillsyn av kommunerna följa och påverka kvalitetsutvecklingen i familjehemsvården. I tillsynen får de placerade barnen möjlighet att komma till tals.

Det är viktigt att barn och ungdomar också på eget initiativ kan kontakta tillsynsmyndigheten. IVO vill erbjuda barn och ungdomar flera kanaler för att nå en inspektör och få möjlighet att berätta hur de har det eller ställa frågor.