Tillsynsrapport - Tillsynens viktigaste iakttagelser verksamhetsåret 2013

2014 mar 01

Rapporter

Tillsynsrapporten innehåller de viktigaste iakttagelserna i arbetet med tillsyn och tillståndsprövning under det gångna verksamhetsåret. Utifrån iakttagelserna i tillsynen ska rapporten bidra till en beskrivning av tillståndet inom vård och omsorg.

Sammanfattning

I år omfattar uppdraget även att lägga förslag på nyckeltal för socialtjänsten i syfte att kunna följa utvecklingen av tillsynen, att beskriva hur myndigheten kommer att arbeta för att samordna tillsynen mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, hur återföringen ska gå till för att tillsynen ska fungera som ett kunskapsstyrande verktyg samt att IVO ska utveckla och redovisa metoder för urval av tillsynsobjekt.

Tillsynsrapporten ska bidra till att beskriva tillståndet i vården och omsorgen. Tillsynens iakttagelser bygger på klagomål, anmälningar enligt lex Maria och lex Sarah, tillsyn med anledning av regeringsuppdrag, författningsstyrd tillsyn samt de egna initiativ tillsynsmyndigheten tar. Slutsatser som dras i rapporten är enbart utifrån tillsynens perspektiv. Tillsynen presenterar en liten del av hur vården och omsorgen i landet fungerar men för att få en helhetsbild behöver även andra aktörers iakttagelser vägas in.

IVO ser allvarligt på att de brister som redovisas i denna rapport är i stort sett samma brister som är kända sedan tidigare. Det är inte godtagbart att vårdgivare, verksamheter och huvudmän inte i större utsträckning åtgärdar brister som identifieras i deras verksamheter. Det är heller inte godtagbart att inte kontrollera och följa upp att de åtgärder som vidtas får förväntad effekt för den enskilde individen.

Även IVO ser behov av att utveckla tillsynsmetoder för att skapa främjande tillsyn där lärande är en viktig del. IVO:s metoder för återföring av tillsynsresultat behöver utvecklas för att på ett mer framgångsrikt sätt nå ut till dem som ansvarar för att vård och omsorg är både god och säker. IVO ser även möjlighet att i större utsträckning utkräva ansvar. Därmed vill IVO skapa förutsättningar för en tillsyn som bedrivs strategiskt och effektivt på ett enhetligt sätt i hela landet.

 

Nedan följer de viktigaste iakttagelserna som IVO uppmärksammat i årets tillsynsrapport:

  • IVO har sett att socialtjänsten brister när det gäller hantering av anmälningar om barn som far illa och uppföljning av familjehemsvård. Det är samma brister som uppmärksammats i tidigare granskningar av den sociala barnavården. Socialnämnden måste följa upp och säkerställa att socialtjänstens arbete utförs enligt gällande bestämmelser.

 

  • Vården av äldre visar brister i vårdkedjan och samordningen. Äldre behöver numer inte vårdas så länge inom slutenvården vilket gör att bestämmelserna för vårdplanering är svåra att tillämpa. Vårdgivare och huvudmän behöver framför allt följa upp att vårdkedjan fungerar i det praktiska arbetet runt äldre.

 

  • Kunskapsnivån om lex Sarah är fortfarande låg. Ansvariga, i både enskilda och offentliga verksamheter, måste på ett mer strukturerat och tydligt sätt arbeta med att sprida kunskap om tillämpningen av bestämmelserna i lex Sarah.

 

  • Händelserna som anmäls enligt lex Maria handlar ofta om samma slags händelser som inträffat upprepade gånger i verksamheterna och leder till vårdskador. För att förebygga att det inte händer igen behöver vårdgivarna arbeta riskförebyggande men också följa upp att de riskförebyggande åtgärder som de vidtagit får förväntad effekt.

 

  • Kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården är ett stort problemområde och medför risker för att patienter inte får adekvat hälso- och sjukvård. Vårdgivaren har ansvar för att bemanna med den kompetens som verksamheten kräver men också att organisera hälso- och sjukvården så att patienter får en god och säker vård.

 

Patientfokuserad vård kräver bra kommunikation men det är tydligt att kommunikationen inte alltid fungerar. I varje vårdkontakt måste hälso- och sjukvårdspersonalen vara lyhörd för det patienten har att säga och utgå från patientens möjlighet att ta till sig information. Patienters och närståendes frågor, klagomål och synpunkter behöver i högre utsträckning tas om hand i verksamheten där de uppstår. Vårdgivarna behöver ordna så att patienten på ett enkelt sätt kan återkomma till vården för att få svar på oklarheter.