Transplantationsverksamheter i Sverige - Rapport från nationell tillsyn 2016

2016 jul 01

Rapporter

IVO har under våren 2016 genomfört inspektioner vid landets fyra transplantationssjukhus. Fokus har varit bemanning, spårbarhet ledningssystem för kvalitet och säkerhet, samt de avvikelser och biverkningar som verksamheterna rapporterat in till IVO.

Sammanfattning och slutsatser

IVO har under våren 2016, genomfört tillsyn vid landets fyra transplantationssjukhus. Tillsynen har genomförts som inspektioner med dialog om bemanning, spårbarhet och ledningssystem för kvalitet och säkerhet. IVO har också gjort en genomgång av de avvikelser och biverkningar som verksamheterna rapporterat till myndigheten.

 

Genom tillsynen ville IVO få en samlad bild av transplantationsverksamheterna, deras förutsättningar att bedriva god vård och de eventuella risker som verksamheterna identifierat ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Sammanfattningsvis konstaterar IVO att verksamheterna är välfungerande men sårbara.

 

Alla organ kommer till nytta men fler organ behövs för att minska väntetiden för patienterna

IVO konstaterar att transplantationsverksamheterna har en mycket väl fungerande samverkan med varandra och med donationssjukhusen, bland annat tack vare gemensamma och enhetliga instruktioner och överenskommelser om prioriteringar. Denna samverkan gör att varje organ som doneras kan erbjudas till patienter som väntar på transplantation. Idag doneras för få organ i förhållande till hur många patienter som behöver ett nytt organ. För att öka antalet donationer ser IVO att intensivvårdsavdelningarnas roll är avgörande, det är där eventuella donatorer måste identifieras.

 

Bemanningssituationen är inte långsiktigt hållbar och resurserna är ojämnt fördelade

Transplantationsverksamheterna måste vara bemannade dygnet runt årets alla dagar för att kunna koordinera och genomföra transplantationer närhelst en organdonator identifieras. Ett fåtal individer med specialistkompetens som inte går att ersätta på kort tid upprätthåller verksamheten och löser uppdraget, bland annat genom att dela på jourer. Men arbetspassen kan bli långa och den stressade situationen kan medföra patientsäkerhetsrisker i form av missar i informationsöverföringen. IVO konstaterar att de transplantationsverksamheter som har rikssjukvårdsuppdrag har mer resurser än de som inte har det. Det innebär att de patienter som väntar på transplantation av organ som inte omfattas av rikssjukvårdsuppdrag löper risk att få sina operationer nedprioriterade. 

Verksamheternas uppföljning leder till utveckling av vården men dokumentationen kan förbättras 

Verksamheterna gör noggranna kontroller av de olika arbetsmomenten som ingår i såväl pågående transplantationsprocess som efter avslutad transplantation. I detta ingår att rapportera avvikelser och biverkningar till IVO. Arbetsmomenten för donationsprocessen, tillsammans med kontaktuppgifter, finns enhetligt beskrivna i en donationspärm som är gemensam och tillgänglig för alla donationssjukhus. Här skulle IVO gärna se att verksamheterna inkluderar, på ett liknande sätt, all dokumentation av transplantationsverksamhetens egna processer. 

 

Genom utvärdering av flera faktorer som registreras i samband med donation och transplantation drar verksamheten slutsatser och genomför förbättringar av processer och arbetssätt. Det i sin tur bidrar till att förbättra vården för patienterna. 

 

Sammanfattande reflektioner

  • En styrka är det välfungerande samarbetet och samverkan mellan de olika aktörerna från donationssjukhuset till mottagarsjukhuset.
  • Erfaren personal med specialistkompetens är en styrka hos alla verksamheterna, men samtidigt en risk eftersom det är sårbart med en liten personalstyrka som ska bemanna en direkt livsavgörande verksamhet dygnet runt alla årets dagar.
  • I en verksamhet med ojämn arbetsbelastning, långa arbetspass och där informationsöverföring sker via telefon finns alltid en risk att missa viktig information på grund av en stressad situation.