Vad har IVO sett 2017?

2018 feb 28

Rapporter

De viktigaste iakttagelserna inom IVO:s tillsyn och tillståndsprövning för verksamhetsåret 2017.

Kollage av tre bilder, en äldre kvinna sitter vid dator och en ung kvinna står bakom och de tittar på varandra, en man undersöks av manlig vårdpersonal, pojke sitter i en soffa mittemot en kvinna som antecknar.

Sammanfattning

De iakttagelser som vi presenterar i denna rapport är en beskrivning av det som har kommit fram i vår tillståndsprövning och vår tillsyn under 2017. Det är IVO:s bidrag till den totala lägesbilden av vården och omsorgen i Sverige och rapporten överlämnas till regeringen i slutet av februari.

Flera av de iakttagelser som vi lyfter fram från årets tillsyn känns igen från tidigare år, vilket innebär att problem kvarstår på många områden. Det är utmaningar som rör bland annat kompetensförsörjning och samverkan inom vården och omsorgen, vilket vi anser är oroande eftersom det utsätter den enskilde för risker. Men vi ser också att det sker förbättringar som leder till att den enskilde får en bättre vård och omsorg, vilket vi också har försökt lyfta fram i årets rapport.

Rapporten är uppdelad efter ett antal verksamhetsområden inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. De iakttagelser som vi redovisar är ett resultat av en inventering och analys av en mängd olika tillsyns- och tillståndsärenden som vi har fattat beslut i under året, exempelvis enskildas klagomål, egeninitierade granskningar, lämplighetsprövningar, lex Sarah-ärenden och lex Maria-ärenden. Iakttagelserna ska dock inte läsas som ett försök att beskriva det övergripande tillståndet i vården och omsorgen, eftersom vi inte har någon möjlighet att under ett enskilt år täcka alla områden eller verksamheter som omfattas av vårt uppdrag. 

Av de iakttagelser som presenteras i rapporten vill vi särskilt lyfta fram följande:

  • Kompetensförsörjning – det är svårt att behålla och rekrytera personal med rätt kompetens inom både vården och omsorgen
  • Samverkan med den enskilde i fokus – den enskilde får ta ett alltför stort ansvar för att samordna sina vård- och omsorgsinsatser
  • Den enskildes behov och önskemål – vården och omsorgen utformas inte alltid med den enskilde i fokus
  • Den tillståndspliktiga omsorgen – omsorgsmarknaden är i ständig förändring