Så bedömer vi föreståndare

Så bedömer vi föreståndare i verksamheter som bedrivs enligt 9 § 8 LSS.

Vid vår bedömning om en person har lämplig utbildning och erfarenhet för att vara föreståndare utgår vi från verksamhetens inriktning och vilken målgrupp den riktar sig till. Detta innebär att vi gör en individuell bedömning vid varje ansökan. På grund av sin tjänsteställning har föreståndaren inflytande över verksamheten och behöver därför ha kunskaper om vilka krav LSS och andra föreskrifter ställer. Föreståndaren skall ha den utbildning och erfarenhet som kan krävas för varje specifik uppgift.


Verksamheterna kan vända sig till olika personkretsar inom LSS och därmed personer med olika funktionsnedsättningar. Verksamheterna kan rikta sig till spridda åldersgrupper eller snäva åldersspann och variera från att omfatta några få till många personer. Alla dessa faktorer tar IVO hänsyn till vid bedömningen. Vi tar även hänsyn till nya utbildningar och att utbildningar ändras över tid.

 

I våra bedömningar utgår vi från gällande lag, förordning och eventuella föreskrifter. Genom förarbeten som propositioner, statliga utredningar och utskottsbetänkanden framgår vad som är syftet med lagstiftningen. Vi får även stöd för bedömningar genom domar från förvaltningsdomstolarna.

 

Den som förestår bostad med särskild service för barn eller ungdomar enligt 9 § 8 ska ha en högskoleutbildning som är relevant för uppdraget. 

 

Personen ska dessutom ha erfarenhet av liknande verksamhet och ha tillräcklig kunskap och kompetens för att leda den. IVO ställer således krav på såväl högskoleutbildning som erfarenhet. Först om kravet på relevant högskoleutbildning är uppfyllt, går bedömningen över till att pröva den tilltänkta föreståndarens erfarenhet och övriga lämplighet.

 

Någon närmare vägledning till vad som avses med uttrycket relevant högskoleutbildning saknas. I aktuella bestämmelser ställs heller inte något krav på examen eller att ett visst antal högskolepoäng ska ha förvärvats för att en person ska anses ha uppnått utbildningskravet. Att det inte kan röra sig om en utbildning som är alltför begränsad får dock anses klart.

 

Frågan om relevant högskoleutbildning måste därför avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.