Risker för samsjukliga patienter

Samsjukliga patienter riskerar att drabbas av bristande tillgång till vård och omsorg.

Förstudie

Det är sedan länge känt att behandling, kunskap och bemötande av psykiskt sjuka patienter som får somatiska sjukdomar inte fungerar optimalt. Förstudien visar att det saknas en helhetssyn som utgår från patientens behov. Det råder också viss brist på kompetens, både inom den psykiatriska och somatiska vården, om hur man bäst bemöter och behandlar denna patientgrupp. Personer med psykisk sjukdom är fortsatt utsatta för stigmatisering i vården.

 

Nyheter inom riskområdet

2019-01-29: IVO granskar vården för personer med samsjuklighet

 

Så här går vi vidare inom riskområdet

IVO har under 2018 genomfört en förstudie inom riskområdet ”Samsjukliga patienter riskerar att drabbas av bristande tillgång på vård och omsorg”. IVO har valt att främst fokusera på den samsjuklighet som föreligger vid psykisk sjukdom och samtidig somatisk sjukdom, specifikt patienter med psykossjukdom, schizofreni, bipolär sjukdom och depression med samsjuklighet i hjärt-kärlsjukdom, diabetes och cancer. 

 

Efter en pilottillsyn med start i början av 2019 planerar IVO att inleda en nationell tillsyn inom riskområdet 2019-2020.

 

Detta visade förstudien om riskområdet 

Behandling och bemötande av, samt kunskap om psykiskt sjuka personer med somatiska sjukdomar behöver utvecklas inom hälso- och sjukvården. Studier och rapporter, bl.a. från Socialstyrelsen, visar till exempel att patienter med allvarlig psykisk sjukdom har en betydande överdödlighet och översjuklighet i vissa somatiska sjukdomar. Vidare visar dessa studier också att personer med psykisk sjukdom i mindre grad än psykiskt friska får ett adekvat medicinskt omhändertagande vid sin somatiska sjukdom. 

 

Trots att regeringen sedan 2008 på olika sätt gjort insatser för att  stimulera en förbättring och förstärkning i arbetet med psykisk ohälsa, bl.a kring samsjuklighet, kvarstår flera utmaningar för vårdgivarna med att utveckla vården för patienter med psykisk och somatisk samsjuklighet. 

 

Samverkan och bristande helhetssyn

Patienter med samsjuklighet är särskilt utsatta för risken att drabbas av brister i samverkan, både mellan verksamheter inom hälso- och sjukvården samt mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Fortfarande saknas en helhetssyn inom vården, som utgår från patientens behov. Personer med samsjuklighet utgör en heterogen grupp och behöver vård och behandling för båda eller flera av sina tillstånd och inte sällan också för andra problem. Därför berörs ofta flera vårdverksamheter och ibland olika huvudmän. Om övergångarna mellan olika vårdformer brister, eller om kommunikationen inte fungerar och information inte förs vidare, finns stora risker att personer med samsjuklighet faller mellan stolarna och inte får den vård de behöver.

 

Kompetensbrist

Det råder också viss brist på kompetens om hur man bäst bemöter och behandlar personer med samsjuklighet. Till exempel brister det i kunskap om psykiatriska tillstånd inom bland annat den somatiska vården. Det ökar risken för att undersökningar och anamnes inte blir korrekta och att diagnoser missas. Det kan i sin tur leda till att patienten får en sämre behandling, eller vård i ett sent skede. Det finns också brister i kunskap inom psykiatrin om somatiska sjukdomstillstånd. Dessa faktorer kan leda till allvarliga konsekvenser för dem som drabbas, med sämre behandling och ökad dödlighet som följd.

 

Orsaker

Orsakerna till de brister som finns kan vara flera; det kan handla om kulturer och värderingar inom hälso- och sjukvården, ett stuprörstänk, att befintliga strukturer för samverkan inte följs eller om ersättnings- och  resursfrågor och sekretesshinder. En ytterligare orsak kan vara att det brister i ledning och styrning och i förmågan att planera, kontrollera och följa upp vården för samsjukliga personer. Personer med psykisk sjukdom upplever också att de inte tas på allvar och blir stigmatiserade inom hälso- och sjukvården. 

 

Underlag som användes i förstudien

Under arbetet med förstudien genomfördes en omvärldsanalys av riskområdet baserad på bl.a. rapporter från Socialstyrelsen och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, statliga utredningar samt rapporter från patient-, brukar- och anhörigorganisationer och viss forskning som finns på området. Det gjordes också en inventering av IVO:s egna iakttagelser i ärenden och rapporter. Ett antal vårdgivare samt patient-, brukar- och anhörigorganisationer bidrog också med information. 

 

Involvering av patienter i en tillsynsinsats

Personer med psykisk sjukdom upplever att de inte tas på allvar och blir stigmatiserade inom hälso- och sjukvården. Samsjukliga personers erfarenheter är därför särskilt väsentliga för resultatet av tillsynen. Förstudien föreslog att dessa personers perspektiv och erfarenheter ska tas tillvara under tillsynens genomförande. Det kommer främst att ske via samtal och möten med patient-, brukar- och anhörigorganisationer. 

 

Så här ska tillsynen bidra till en säkrare och bättre vård och omsorg

Det övergripande syftet med den kommande tillsynen är att bidra till att personer med psykisk och somatisk samsjuklighet får ett bättre omhändertagande och en hälso- och sjukvård som präglas av en helhetssyn. Förstudiens förhoppning är att tillsynen även kan bidra till att förbättra vården för utsatta personer med olika typer av samsjuklighet. 

 

Målet är att tillsynen ska bidra till ett förbättrat kvalitets- och utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvården, i synnerhet i de verksamheter som kommer att bli föremål för tillsynen.   

 

Så ska tillsynen genomföras

I förstudien föreslås en nationell tillsynsinsats med fokus på vårdgivares kvalitets- och utvecklingsarbete för personer med psykisk och somatisk samsjuklighet. Tillsynen ska vara främjande och utforskande. Förstudiens förslag omfattar fyra block: informationsinhämtning, inspektioner, analys och återföring och slutligen resultatredovisning. Patientperspektivet kommer, via patient-, brukar- och anhörigorganisationer, att lyftas in i tillsynen. Inspektionerna ska genomföras dels på verksamhetsnivå, i form av intervjuer med sjuksköterskor och läkare, dels på lednings- och styrningsnivå i dialogmöten med ansvariga tjänstemän och beslutsfattare.