Risk att tillgång på platser och personal styr istället för behov
Patienter riskerar att inte behandlas utifrån sjukdomsbild och behov - tillgång på platser och personal blir styrande.
Brist på vårdplatser och personal inom både den somatiska specialistsjukvården och kommunal vård och omsorg leder till att patienter och brukare riskerar att få vård och behandling utifrån var det finns platser (tillgång), istället för utifrån behov.
Inom den slutna somatiska specialistsjukvården är brist på vårdplatser ett omfattande problem.
Konsekvenserna blir överbeläggningar, utlokaliserade patienter och att personal tvingas lägga ner mycket kraft och tid på att hitta vårdplatser.
Patienter blir kvar inom slutenvården
Även inom kommunal vård och omsorg förekommer kapacitetsbrist, vilket leder till att färdigbehandlade patienter, framförallt äldre, blir kvar inom slutenvården. Problemen har ökat under senare år. Detta riskområde gäller alltså patientens och brukarens resa genom vård- och omsorgssystemet.
Förhöjd risk för vårdskador
Vårdplatser överbeläggs och patienter utlokaliseras vilket leder till förhöjd risk för vårdskador.
Patientsäkerhetsproblem kopplat till utlokalisering av patienter handlar både om att patienter inte får vård där det är mest lämpligt och om brister i informationsöverföring/kommunikation.
Utlokaliseringar innebär ofta att patienten inte får vårdplats utifrån sjukdomstillstånd utan utifrån var det finns en plats. Ofta blir patienter kvar på akuten i väntan på en vårdplats.
Försämrad vårdkvalitet
Utlokaliseringar av patienter, men även överbeläggningar, innebär försämrad vårdkvalitet och förhöjd risk för felmedicinering, försenad behandling och medicinering, vårdrelaterade infektioner och en ökad dödlighet vid vissa sjukdomstillstånd.
Utlokalisering ställer höga krav på dokumentation och informationsöverföring till personal på aktuell avdelning. IVO noterar att felhändelser förekommer som är kopplade till detta.
Tas inte emot av kommunerna tillräckligt snabbt
Ett problem kopplat till kapacitetsbrist och brister i samordning är att patienter och brukare som är färdigbehandlade inom slutenvården och som ska vidare till kommunal hälso- och sjukvård inte tas emot där. Detta gäller särskilt äldre personer som är beroende av den kommunala hälso- och sjukvården. I vilken utsträckning detta sker skiljer sig mellan kommuner.