En uppföljning av lex Maria-anmälningar från den somatiska specialistsjukvården i sydöstra Sverige.
Sammanfattning, diskussion och slutsatser
Lex Maria ska, genom lärande och förändring, förstärka patientsäkerheten och göra vården säkrare. Genom en utredning kan vårdgivaren förebygga att liknande händelser inträffar i framtiden och den drabbade patienten, eller dennes närstående, kan också få möjligt att få klarhet i vad som faktiskt inträffat och varför skadan eller sjukdomen uppstått. IVO:s roll är att granska vårdgivarens utredning. Lex Maria är en integrerad del i vårdgivarnas systematiska patientsäkerhetsarbete och omfattas av bestämmelserna i Patientsäkerhetslagen (2010:659).
IVO har under våren 2015 genomfört en tillsyn av den somatiska specialistsjukvården i sydöstra Sverige. Tillsynen ska tydliggöra vårdgivarens ansvar för att vidta nödvändiga patientsäkerhetsåtgärder i samband med lex Maria-anmälningar. Genom inspektioner på plats har myndigheten klarlagt om vårdgivaren har genomfört de redovisade riskförebyggande åtgärderna i sina anmälningar eller inte. Samtal har då även förts med både ledning och personal.
I denna rapport sammanställer IVO resultatet från tillsynen och för utifrån det ett resonemang kring frågan Gör lex Maria gör vården säkrare? Rapporten redovisar i vilken omfattning vårdgivarna vidtar nödvändiga patientsäkerhetsåtgärder och vilka övriga iakttagelser som har framkommit i samtalen med vårdgivarna som har betydelse för lärande och förändring. Rapporten redovisar också hur resultaten från tillsynen förhåller sig till de iakttagelser andra aktörer har gjort med avseende på lex Maria och patientsäkerhetsarbetet i stort.
Är resultatet gott nog?
I knappt tre av fyra lex Maria-anmälningar genomför vårdgivarna alla sina redovisade riskförebyggande åtgärder. Är det en nivå som säkerställer lärande, förändring och en god och säker vård? Eftersom det är första gången som IVO har följt upp de riskförebyggande åtgärder som vårdgivarna har redovisat i sina lex Maria-anmälningar, har myndigheten inget tidigare resultat att jämföra med. Men de anmälningar som kommer in till myndigheten är inte särskilt många och de avser de händelser inom sjukvården som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada eller händelser där en individ inom fyra veckor efter vårdkontakt har begått självmord. Finns det anledning att förvänta sig att fler åtgärder borde varit genomförda? Här finns inga givna svar men desto fler frågor.
I närmare var tionde anmälan har inga åtgärder alls genomförts. Det finns därför en risk för att dessa händelser kan inträffa igen. För att få perspektiv på vad detta betyder kan det vara värt att fundera över hur vi hade sett på motsvarande situation inom en annan bransch. Exempelvis om det rörde sig om ett tillbud inom flygindustrin som resulterade i skadade passagerare. Hur hade vårt förtroende påverkats? Och vilka eventuella åtgärder hade vidtagits av kunder, ägare och politiker?
Det kan också finnas anledning att fundera över vilket sammanhang lex Maria-anmälningarna befinner sig i och hur olika myndigheter på bästa sätt framöver kan bidra till ett ökat lärande och en god och säker vård. Tillsynen indikerar att vårdgivarens skyldighet att rapportera händelser till IVO inte alltid leder till att vårdgivaren vidtar fler åtgärder än vad som annars skulle ha varit fallet. IVO bedömer därför att det finns skäl att anta att situationen inom lex Maria speglar situationen inom patientsäkerhetsområdet i stort. Och om det systematiska kvalitetsarbetet inte riktigt fungerar kan det finnas risk för att anmälningarna till IVO blir en pappersprodukt som är mer för IVO:s skull än för verksamhetens skull. Och kan det då vara så att anmälningar enligt lex Maria har spelat ut sin roll?
Variationer mellan sjukhus och verksamheter
Andelen lex Maria-anmälningar där alla redovisade riskförebyggande åtgärder har blivit genomförda skiljer sig åt mellan regioner, sjukhus och verksamhetsområden. Underlaget indikerar att typ av verksamhet kan betyda mer än på vilket sjukhus som händelsen inträffar. Jämfört med övriga verksamheter har akutmottagningarna en relativt hög andel anmälningar där vårdgivaren inte har genomfört alla de redovisade åtgärderna.
Anledningarna till att vårdgivaren inte genomför sina redovisade riskförebyggande åtgärder kan vara många. IVO har emellertid inte gjort någon systematisk kartläggning av dessa. Det som tillsynen ändå visar är att det exempelvis kan handla om resurser, att det råder brist på förankring och att säkerhetskulturen på arbetsplatsen inte är fullt utvecklad.
Leder vidtagna åtgärder till bestående förändringar?
Vårdgivarna genomför en rad olika åtgärder för att komma till rätta med de händelser som utgör grunden för anmälningarna enligt lex Maria. Det kan handla om allt från omfattande utbildningar till mindre inköp av exempelvis nya medicinskåp. Det är orsakerna bakom händelserna och verksamhetens riskanalys som får styra vilka åtgärder som vidtas. I många verksamheter har åtgärderna lett till lärande och förändring och på så sätt verkligen gjort skillnad i den vård och behandling som patienterna erbjuds.
Vid tillsynen har det emellertid framkommit att vissa typer av åtgärder verkar ha svårare att skapa en genomgripande förändring än andra. Så är exempelvis fallet med samtal och diskussioner i olika personalgrupper, vilket är en relativt vanlig åtgärd. Samtal i en personalgrupp visar sig allt för ofta medföra en begränsad spridning av kunskap och förändring i organisationen och effekten över tid är svår att säkerställa.
IVO har också noterat att det ibland kan uppstå svårigheter med att skapa verklig förändring då vårdgivaren inför nya rutiner. Antalet rutiner i verksamheterna är i många fall stort och överblickbarheten begränsad. Det finns därför en risk för att en ny rutin blir resultatlös om den inte ledsagas av kunskapsbärande insatser.
Lärandet i organisationerna kan utvecklas
IVO har vid tillsynen samtalat med flera olika personer från både ledning och personal för att kunna få en helhetsbild av hur verksamheten fungerar, vilka åtgärder som har genomförts och i vilken omfattning vidtagna åtgärder har förankrats i organisationen. IVO:s sammantagna intryck efter tillsynen är att lärandet inom organisationen inte är fullt så utvecklat som man kanske kunde ha förväntat sig.
Bland sjukhuspersonalen finns det en bristande kännedom om gjorda anmälningar enligt lex Maria och en bristande kännedom om de åtgärder som har vidtagits för att förbättra verksamheten. Denna iakttagelse svarar väl upp mot vad IVO har funnit vid tidigare tillsyner av det systematiska kvalitetsarbetet på sjukhusen. Även andra aktörer, som Socialstyrelsen och Riksrevisionen, har kunnat konstatera att patientsäkerhetsarbetet och lärandet behöver utvecklas. Det gäller hela kedjan från avvikelse och utredning till uppföljning och återrapportering.
Tidigare granskningar visar att det ibland finns ett syndabockstänk istället för systemtänk när det gäller avvikelser, vilket också noterats i denna tillsyn. I en sådan miljö är det förståeligt att anmälningar enligt lex Maria inte förs högre upp på agendan. Och när vårdens allvarligaste händelser inte diskuteras brett och öppet finns det risk för att personalen uppfattar det som att avvikelser ”tystas ner” för att inte hänga ut kollegor. Detta begränsar lär- och förändringsprocessen.
Förbättringsområden
IVO:s iakttagelser i samband med tillsynen kan sammanfattas i ett antal förbättringsområden och rekommendationer till vårdgivarna: Låt anmälningarna bli underlag för diskussion, erfarenhetsutbyte och lärande. Besluta om åtgärder som är förankrade och genomförbara. Eftersträva åtgärder som leder till bestående förändringar över tid. Följ upp redovisade åtgärder.
Tillsynens resultat föranleder också en del frågor om hur IVO:s egen tillsyn och uppföljning av inkomna anmälningar enligt lex Maria kan förbättras. IVO har redan idag, inom ramen för nuvarande lagstöd, möjlighet att följa upp anmälningarna enligt lex Maria mer omsorgsfullt. Den egeninitierade tillsynen kan också behöva skapa mer utrymme för framtida granskningar av det systematiska kvalitetsarbetet samt lärande och förändring i samband med lex Maria-anmälningar.