Med missbruksvården i fokus

Sammanfattning och slutsatser

Den tillsyn som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) bedriver ska bidra till en säker vård och omsorg av god kvalitet. Med den utgångspunkten genomförde IVO våren 2015 en tillsyn av socialnämndens missbruksvård i samtliga kommuner i ett län: Värmland.  I tillsynen granskades socialtjänstens planering och uppföljning för två typer av behovsprövade frivilliga insatser: öppenvård och institutionsvård.  Tillsynen resulterade i att IVO riktade krav på åtgärder mot fjorton av de sexton granskade socialnämnderna. Detta innebär att nämnderna måste genomföra förbättringar av sin verksamhet så att människor med missbruksproblem ges bättre förutsättningar att bli fria från missbruket.

Syftet med denna rapport är att belysa de risker som kom fram i tillsynen vad gäller människors möjlighet att av socialtjänsten få stöd, vård och behandling som de har behov av och rätt till. Förhoppningen är också att resultaten kan främja lärande och utveckling i kommunernas arbete med missbruk.

Grundläggande förutsättningar för god kvalitet inom missbruksvården

Missbruk orsakar sjukdom, lidande och för tidig död och därför ställs stora krav på samhällets insatser på området. För att socialtjänsten ska kunna erbjuda stöd, vård och behandling av god kvalitet till personer med missbruksproblem finns det grundläggande förutsättningar som måste uppfyllas. Några av dessa är att:

• socialtjänsten utgår från individens behov
• den enskilde är delaktig i planeringen
• insatserna grundas på bästa tillgängliga kunskap
• arbetet sker systematiskt och strukturerat
• det går att följa insatserna
• det finns förutsättningar för en tillförlitlig informationsöverföring
• det finns en god samverkan med landstingets beroendevård

Sammanfattningsvis är en väl planerad och genomförd behandling, långsiktighet och en god samverkan med landstingets beroendevård nödvändiga förutsättningar för en framgångsrik missbruksvård.

Väsentliga förutsättningar för en god kvalitet saknas      

Av tillsynen framgår att bedömningarna av de enskildas behov i många fall inte är beskrivna i de ärenden som har granskats. I ett flertal kommuner anger dessutom ledning och personal att ”hemmaplanslösningar” ska prioriteras. IVO vill understryka att en generell styrning mot ”hemmaplanslösningar” inte är acceptabel. Insatserna måste möta den enskildes individuella behov och grundas på den evidens som finns tillgänglig. Även uppgifter om planering av insatserna saknas i många ärenden. Drygt hälften av nämnderna saknar exempelvis uppgifter om planering i ett eller flera ärenden som har granskats. I fler än hälften av nämnderna saknas också, i ett eller flera ärenden, information som visar huruvida uppföljning av insatsen har skett eller inte. 

Det finns i Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) även krav på en dokumenterad uppdragsbeskrivning från socialtjänsten till den som utför en insats. Detta krav måste följas i högre utsträckning än vad som gjordes i verksamheterna vid tillfället för tillsynen. Det framgår också att det samverkansavtal som alla de aktuella kommunerna har med landstinget inte är känt i alla förvaltningar, vilket IVO anser vara anmärkningsvärt.

Sammantaget innebär resultaten av tillsynen att det finns stora risker för att enskilda personer med missbruksproblem inte får stöd, vård och behandling som de har behov av och rätt till.

Nödvändig dokumentation – varken mer eller mindre!

En kärnfull och väsentlig dokumentation är en viktig komponent i arbetet med att erbjuda bästa möjliga stöd, vård och behandling till personer med missbruks-problem.  Saknas väsentlig information om de insatser som ges, blir det svårt för nämnden att systematiskt följa om beviljade insatser får avsedd effekt eller om insatsen behöver ändras eller kompletteras i det enskilda fallet. Otillräcklig dokumentation kan också leda till bristande informationsöverföring, vilket i sin tur ökar risken för att kvaliteten på genomförda insatser blir undermålig - inte minst om flera huvudmän och verksamheter är inblandade (exempelvis vid samsjuklighet). Till detta kommer att dokumentation av väsentlig information ökar såväl den enskildes förutsättningar till delaktighet som rättssäkerheten. 

Att rätt information finns dokumenterad är också avgörande för socialtjänstens möjlighet att samla generell kunskap om exempelvis olika insatsers effekter. För att socialnämnden ska kunna utveckla, följa upp och förbättra sin verksamhet - på såväl gruppnivå som på individnivå - måste således bedömningar, planering och uppföljning av de insatser som ges framgå av dokumentationen. Detta är också reglerat i lagar och föreskrifter. 

Dokumentationen ska dock inte vara mera omfattande än vad som krävs för att nämnden ska kunna bedriva ett effektivt arbete och erbjuda enskilda insatser av god kvalitet. IVO:s inställning till dokumentation är således att den endast ska ske när den är nödvändig. I tillsynen av missbruksvården i Värmland har IVO framförallt ställt krav på att åtgärder som vidtas samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse ska dokumenteras.