Tillstånd för privat tandvård

Det är i runda tal 2500 tandvårdsmottagningar som blir tillståndspliktiga och utöver dessa förväntas cirka 250 nyansökningar varje år.  

Alla privata vårdgivare som yrkesmässigt bedriver verksamhet som omfattas av tandvårdslagen (1985:125) måste söka tillstånd från IVO. 

Varje vårdgivare måste ha tillstånd för att få bedriva tandvårdsverksamhet. Det innebär exempelvis att om en mottagning drivs av flera vårdgivare gemensamt måste varje enskild vårdgivare ha tillstånd.

Med privata vårdgivare avses enskilda näringsidkare eller juridiska personer utan kommunalt eller statligt ägande. Privata vårdgivare kan vara såväl stora koncerner som fåmansföretag eller enskilda firmor.  

I och med tillståndsplikten för tandvården byggs vårdgivarregistret om till att omfatta både anmälningspliktiga och tillståndspliktiga verksamheter. Det krävs ingen anmälan till vårdgivarregistret för den vårdgivare som ansöker om tillstånd att bedriva tandvårdverksamhet, utan registrering i vårdgivarregistret sker automatisk vid beviljande av tillstånd.

Du kan ansöka om tillstånd via blanketten som finns högre upp på den här sidan. En e-tjänst för tillståndsansökan är under utveckling och beräknas vara på plats under 2026.

Av 8 kap. 1 a § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) framgår följande:

För prövning av en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska avgift tas ut med 30 000 kronor. En ansökan får omfatta samtliga mottagningar eller motsvarande som ska ingå i en verksamhetschefs ansvarsområde.

Att bedriva tillståndspliktig verksamhet utan tillstånd är olagligt och kan leda till att verksamheten förbjuds. Det kan även medföra att verksamheten utesluts från det statliga tandvårdsstödet. Om man bedriver en förbjuden verksamhet vidare kan det leda till åtal.

Ett tillstånd enligt 2 kap. 4 § patientsäkerhetslagen avser verksamhet vid en eller flera mottagningar eller motsvarande. I IVO:s vårdgivarregister används begreppet verksamhetsställe för att beteckna en sådan mottagning eller motsvarande som avses i 2 kap. 4 § andra stycket patientsäkerhetslagen. 

Sådant som motsvarar en mottagning kan vara till exempel ambulerande tandvårdsverksamhet och övrig verksamhet som bedrivs utanför en traditionell mottagning, såsom hemtandvård och uppsökande tandvård.

En ansökan om tillstånd ska avse verksamhet vid en eller flera mottagningar eller motsvarande (verksamhetsställen). 

En ansökan får omfatta samtliga mottagningar eller motsvarande som ska ingå i en verksamhetschefs ansvarsområde (8 kap. 1 a § patientsäkerhetsförordningen). 

Med tandvårdsverksamhet avses i tandvårdslagen sådan verksamhet som bedriver tandvård, det vill säga att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan (1 § tandvårdslagen). När sådan verksamhet bedrivs anses den därmed vara påbörjad.

För att ansökan ska vara komplett behöver samtliga frågor i ansökningsblanketten vara besvarade. Vårdgivaren behöver även bifoga samtliga handlingar som efterfrågas, till exempel lokalritningar.

Om ett nytt verksamhetsställe startas (ny mottagning eller motsvarande) måste en fullständig ansökan göras (för den nya mottagningen) och hela ansökningsblanketten ska fyllas i. Det innebär att IVO prövar den nya mottagningen och ägar- och ledningskretsen som hör till den nya mottagningen. Den nya mottagningen måste beviljas tillstånd innan tandvård får bedrivas på mottagningen.

Ansökan om tillstånd kommer att behöva sökas för den nya mottagningen om ändringen avser nytt organisationsnummer eller personnummer avseende vårdgivaren. Detta gäller oavsett om verksamhetsstället (mottagningen eller motsvarande) har tillstånd sedan tidigare eller omfattas av övergångsbestämmelsen. 

Om en vårdgivare vill lägga till ett verksamhetsställe ska det göras en ny ansökan om tillstånd. Detta beror på att ändringen skulle medföra att verksamheten skulle bedrivas utanför ramen för tillståndet. Det framgår av 2 kap. 4 § andra stycket patientsäkerhetslagen att ett tillstånd ska avse verksamhet vid en eller flera mottagningar eller motsvarande.

Ja, IVO kommer att göra en ny prövning och det blir en ny avgift i enlighet med patientsäkerhetsförordningen.

Av 2 kap. 4 § patientsäkerhetslagen framgår att en privat vårdgivare inte yrkesmässigt får bedriva verksamhet som omfattas av tandvårdslagen utan tillstånd av IVO. Ett tillstånd ska avse verksamhet vid en eller flera mottagningar eller motsvarande.

Detta gäller från den 1 januari 2026. 

Av bestämmelsen följer att den verksamhet som den privata vårdgivaren yrkesmässigt bedriver enligt tandvårdslagen blir tillståndspliktig. Med tandvård avses enligt 1 § tandvårdslagen åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan.

Privata vårdgivare kan vara såväl stora koncerner som fåmansföretag eller enskilda näringsidkare. Varje vårdgivare måste ha tillstånd för att få bedriva tandvårdsverksamhet. Det gäller även om exempelvis en mottagning drivs av flera vårdgivare gemensamt.

Av 2 kap. 4 § patientsäkerhetslagen framgår att en privat vårdgivare inte yrkesmässigt får bedriva verksamhet som omfattas av tandvårdslagen utan tillstånd av IVO. Tillståndet är således knutet till den privata vårdgivaren. Om konsulter eller specialister behöver ett eget tillstånd eller inte beror därmed på hur avtalet ser ut i fråga om vilken vårdgivare som bedriver tandvården.

Det finns inget krav på att en vårdgivare måste ansöka om tillstånd för samtliga mottagningar eller motsvarande vid ett och samma tillfälle men en avgift tas ut för varje ansökan om tillstånd enligt 8 kap. 1 a § patientsäkerhetsförordningen.

Bolaget kan välja:

1. Att ansöka om ett tillstånd för alla sina verksamhetsställen (mottagningar eller motsvarande) och då ha samma verksamhetschef för alla.
   IVO får dock bevilja tillstånd endast under förutsättning att vårdgivaren kan fullgöra sina skyldigheter enligt 3 kap. patientsäkerhetslagen (2 kap. 4 § patientsäkerhetslagen). Vid denna prövning kan vårdgivaren behöva visa att det finns förutsättningar för den som är verksamhetschef för verksamheten att fullgöra sitt uppdrag.
2. Att ansöka om ett och samma tillstånd för ett visst antal verksamhetsställen (mottagningar), till exempel fem verksamhetsställen (mottagningar eller motsvarande).
3. Att ansöka om ett tillstånd per verksamhetsställe (mottagning eller motsvarande).

Byte av verksamhetschef innebär inte att det krävs ett nytt tillstånd för verksamheten. Det ska däremot anmälas i enlighet med 2 kap. 2 § patientsäkerhetslagen eftersom ändringen medför en väsentlig förändring i verksamheten. 

Anmälan krävs också enligt 2 kap. 8 § patientsäkerhetslagen eftersom det innebär en ändring i den krets av personer som avses i 2 kap. 6 § första eller andra stycket patientsäkerhetslagen. En ändring i styrelsen kräver också en anmälan enligt 2 kap. 8 § patientsäkerhetslagen.

Ansökan om tillstånd kommer att krävas om ändringen avser:

1. nytt organisationsnummer eller personnummer avseende vårdgivaren, 
2. nytt verksamhetsställe, eller 
3. om ändringen skulle medföra att verksamheten utökas på ett sätt som står i strid med begränsning eller villkor i tillståndet. 

Nya eller ändrade lokaler ska anmälas till IVO. Efter en sådan anmälan kan vårdgivaren behöva söka nytt tillstånd om IVO bedömer att ändringen innebär att verksamheten ska bedrivas på ett sätt som inte ligger inom ramen för tillståndet (se prop. 2025/26:7 s. 37).

För prövning av en ansökan om tillstånd tas en avgift ut i enlighet med patientsäkerhetsförordningen.

Vissa krav kommer att ställas på lokalen. IVO kan ännu inte specificera vilka krav som kommer att gälla för lokalerna, mer än att de kommer följa lag, förordning och föreskrifter. Av 4 a § tandvårdslagen framgår att där det bedrivs tandvårdsverksamhet skall det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges.

När en tillståndsinnehavare ändrar sina lokaler kommer IVO att granska om ändringen ryms inom det nuvarande tillståndet. Om den inte gör det måste vårdgivaren ansöka om ett nytt tillstånd. I så fall kommer IVO att meddela vårdgivaren om det. 

Nya eller ändrade lokaler ska anmälas till IVO. Anmälan om ändring ska ske inom en månad efter genomförandet (2 kap. 2 § patientsäkerhetslagen). 
Efter en sådan anmälan kan vårdgivaren behöva söka nytt tillstånd om IVO bedömer att ändringen innebär att verksamheten ska bedrivas på ett sätt som inte ligger inom ramen för tillståndet (se prop. 2025/26:7 s. 37). I så fall kommer IVO att meddela vårdgivaren om det.

IVO kan inte på förhand lämna besked om hur en tillfällig flytt kommer att bedömas i detta avseende. 

Flytt av verksamhet ska anmälas enligt 2 kap. 2 § patientsäkerhetslagen.

Före den 3 januari 2029 ska ritningar över nya eller ändrade lokaler inte bifogas anmälan avseende sådan verksamhet som omfattas av övergångsbestämmelse 2 i lag (2025:1302) om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659) och som ännu inte har sökt tillstånd från IVO.

Detta innebär att om vårdgivaren omfattas av övergångsbestämmelsen och inte har sökt tillstånd behöver inga ritningar bifogas. Byte av lokaler kan medföra att vårdgivaren måste söka nytt tillstånd men bara om vårdgivaren redan har tillstånd. Detta beror i så fall på att de nya lokalerna skulle medföra att vårdgivaren skulle gå utanför sitt tillstånd. 

Tillståndsplikten gäller endast för privata vårdgivare som yrkesmässigt bedriver verksamhet enligt tandvårdslagen (2 kap. 4 § patientsäkerhetslagen). Skyldigheterna enligt 3 kap. patientsäkerhetslagen gäller dock redan idag för alla vårdgivare enligt patientsäkerhetslagen.

Av 2 kap. 4 § patientsäkerhetslagen framgår att en privat vårdgivare inte yrkesmässigt får bedriva verksamhet som omfattas av tandvårdslagen utan tillstånd av IVO. Av bestämmelsen följer att den verksamhet som den privata vårdgivaren yrkesmässigt bedriver enligt tandvårdslagen blir tillståndspliktig. Detta gäller oavsett om det är fråga om fysisk eller digital tandvård.

Med tandvård avses enligt 1 § tandvårdslagen åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan.