IVO har gjort en första delrapportering till regeringen av uppdraget att förstärka och utveckla tillsynen och uppföljningen av den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 maj 2025.
Bakgrunden till uppdraget är bland annat en granskning av Justitieombudsmannen (JO) 2019. ChefsJO konstaterade att IVO inte har någon samlad kunskap om omfattningen av vårdgivarnas användning av tvångsåtgärder. I nuläget sker mycket av IVO:s informationsinsamling i tillsynen av tvångsvården manuellt. I det fortsatta arbetet med uppdraget kommer IVO att se över alternativa lösningar för att få tillgång till nödvändig data. Det ligger i linje med myndighetens övergripande arbete med att utveckla automatiserad inhämtning av information samt datadrivna analysmodeller.
IVO har sedan tidigare vidtagit en rad åtgärder. En intern vägledning har tagits fram för att ge stöd för en stärkt tillsyn av särskilt sårbara patientgrupper inom psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Vägledningen bidrar till enhetlighet vid bedömningar och handläggning av ärenden. Den ger också stöd vid bedömningar av om IVO ska öppna ärenden utifrån inkomna underrättelser om tvångsåtgärder.
IVO ser också över vilka uppgifter som behövs för tillsynen av den psykiatriska tvångsvården. Det görs för att IVO ska få en mer samlad kunskap om omfattningen av vårdgivarnas användning av tvångsåtgärder. Nu ligger fokus på hur IVO på effektivaste sätt kan få tillgång till de uppgifter som bedöms nödvändiga för att få en bättre bild av läget och fortlöpande kunna följa och studera användningen av olika typer av tvångsåtgärder.
Den föreskrift som IVO sedan tidigare arbetar med och som gäller skyldigheten att underrätta IVO om vidtagna tvångsåtgärder blir viktig i det fortsatta arbetet. Den förväntas kunna börja gälla under 2022. Det betyder att IVO kommer att ta emot mer regelbundna uppgifter som rör tvångsåtgärder inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården.
IVO ska i uppdraget samråda med Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), regioner, patient-, brukar-, och anhörigorganisationer. Såväl patientperspektivet som barnrättsperspektivet och jämställdhetsperspektivet ska särskilt beaktas.