Delrapport av regeringsuppdrag om förebyggande strategisk tillsyn av hälso- och sjukvården.
Sammanfattning
Ytterst syftar IVO:s tillsyn till att skapa positiva effekter för patienter och brukare, att de får en bättre vård och omsorg. Myndigheten ska granska att befolkningen får vård och omsorg som är säker, har god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. I vilken grad tillsynen får genomslag och i förlängningen effekt är avgörande för i vilken omfattning tillsynen kan anses vara förebyggande.
I denna delrapport beskrivs centrala förutsättningar för en förebyggande tillsyn och vad IVO gör för att myndighetens tillsyn i ökad utsträckning ska kunna bidra till att förebygga brister och missförhållanden i vården och omsorgen.
Det förebyggande perspektivet i tillsynen är en naturlig del i IVO:s uppdrag. IVO har dock ett stort ansvar att precisera hur den förebyggande tillsynen ska bedrivas.
Förebyggande tillsyn kan beskrivas som en typ av aktivitet som så långt det är möjligt ska följa och agera innan en faktisk brist eller faktiskt missförhållande uppstår. I den löpande riskanalysen analyseras tillsynsobjekten utifrån kända riskområden. Precisionen i analyserna och timingen i agerandet är avgörande. Ju tidigare tillsynen kan upptäcka och agera på allvarliga indikationer, desto större potential har tillsynen att fullt ut kunna motverka en faktisk brist, exempelvis en vårdskada eller ett missförhållande, exempelvis att ett barn far illa. Huruvida tillsynen ytterst bidrar till att förebygga brister och missförhållanden, beror på dess effekter på system-, verksamhets- och individnivå.
Utvecklade riskanalyser är viktigt för att få den överblick som behövs för att nå en stärkt förebyggande tillsyn. En förutsättning för det är att IVO kan minska de manuella inslagen i myndighetens processer och informationshantering och utveckla bättre underlag för prioriteringar i tillsynsverksamheten. Historiskt har information som inkommer i exempelvis en lex Maria eller lex Sarah-anmälan eller ett klagomål från en enskild främst hanterats i det enskilda ärendet. Detta har medfört bristande överblick över patientsäkerheten i vården och missförhållanden i omsorgen.
Av denna anledning tar IVO nu steg för att effektivisera arbetssätten, stärka analysförmågan och utveckla tillsynen. Bland annat ses några av de mest centrala kärnprocesserna över, och det manuella arbetet minskas, så att informationen kan läggas till grund för myndighetens prioriteringar. Resultaten av riskanalyserna ska kunna användas som stöd för beslutsfattandet av just myndighetens prioriteringar.
För IVO är informationsanvändningen avgörande för att myndigheten ska kunna utveckla riskanalyserna. Trots det intensiva utvecklingsarbete som IVO påbörjat, är myndigheten i dagsläget fortfarande i många delar en analog myndighet. Stora utvecklingsbehov finns både vad gäller myndighetens egen informationsinfrastruktur och tillgång till data från exempelvis andra myndigheter. I denna delrapport lyfts Skatteverket fram som en central extern informationskälla för att IVO ska kunna nå större effekt mot oseriösa aktörer inom vården och omsorgen.
En viktig aspekt av förebyggande tillsyn är att systematiskt följa upp tillsynens effekter för patienter och brukare. Effekt förutsätter i sin tur att tillsynen fungerar som ett verktyg för lärande och förbättring. I takt med att IVO nu stärker informationshanteringen för att aggregera och systematisera information, ökar myndighetens möjligheter att dela med sig av sina iakttagelser som ett led i tillsynsprocessen. Forskning visar på vikten av att tillsynen är transparent med vad som granskas och vad som förväntas av tillsynsobjekten.
En grundläggande utgångspunkt är att tillsyn behöver fortgå tills positiva effekter på individnivå kan påvisas i IVO:s granskning och att tillsynsobjekten får ta del av IVO:s iakttagelser och slutsatser. På så sätt integreras återföring och uppföljning som delar av tillsynsprocessen och tillsynen kan efter hand fördjupas och riktas dit de största problemområdena finns.
Generellt sett är den information som finns i exempelvis tillsynsbeslut, i IVO:s register och i tips och klagomål som inkommer till myndigheten av värde för många aktörer. Det finns därför en stor efterfrågan på att få tillgång till korrekt information från IVO på ett samlat och automatiskt sätt. Förvaltning och utveckling av registren har under många års tid varit eftersatt, med låg tillförlitlighet på innehållet som resultat. Problematiken med manuell hantering och därmed bristande systematik, säkerhet och spårbarhet, kvarstår. Det pågår därför just nu ett omfattande rättningsarbete för att höja tillförlitligheten i IVO:s register, däribland omsorgsregistret.
IVO:s arbete ska genomsyras av ett patient- och brukarperspektiv. Som nämns ovan strävar IVO mot att förbättra återkopplingen av tillsynens iakttagelser och därigenom svara upp mot kraven i patientsäkerhetslagen (7 kap. 4 § PSL), vilket utgör en för många patienter och brukare giltig överblick. Myndigheten behöver också i konkreta fall lyssna till och använda sig av patienters och brukares erfarenheter i hela tillsynsprocessen och ge denna information rätt vikt vid bedömningar.
Sammantaget är det ett långsiktigt utvecklingsarbete som IVO bedriver avseende bland annat arbetssätt, digital infrastruktur och systematik. IVO behöver kunna hantera och förstärka alla delar i myndighetens omfattande uppdrag parallellt, vissa delar är mer utvecklade än andra. Arbetet har hittills skett inom ramen för oförändrade anslagsnivåer.
Inom ramen för pågående regeringsuppdrag, avser IVO att fortsätta och fördjupa analysen, bland annat vad gäller tillsynens lärande och förebyggande effekter.